Marathona di Firenze 2.37.42

Florens marathon i slutet av november är en chansning rent vädermässigt, helt klart är det så. Kanske borde man egentligen välja ett lite säkrare alternativ om man verkligen verkligen inte vill att det skall kunna bli jävelusiskt väder. Vi fick 5-6 grader plus och regn men det öste absolut inte ner. Det regnade, men öste ner gjorde det inte och det är man såklart glad över. Så som väderförhållandena nu blev så tycker jag inte att det kan betraktas som så värst dåliga förhållanden. Det var ju minimal risk att råka ut för vätskebrist exempelvis och jag tror att jag drack ungefär 7 deciliter totalt under maran vilket är ganska lite.

Jag hade lagt upp en plan inför loppet som skulle reultera i 2.36.30 i bästa fall och isåfall med en grym avslutning.

Hamnade redan efter 2 kilometer tillsammans med Anna von Schenk som hade bra uppbackning av Lorenzi Nesi som på cykel coachade samt langade vätska till Anna. Det var grymt inspirererande för mig också eftersom det blev lite nerv i marathonloppet. Jag gjorde också så, på ren inspiration av att höra Lorenzo ropa till Anna flera gånger att hon låg "under pers" , att jag gick upp och drog några pass åt Anna då jag noterade att hon hamnade i spets i vår klunga. Rätt skönt att ha något annat att fokucera på ett tag. Dock inte helt lätt att hitta rätt fart. När man springer marathon så är man ju liksom rätt långt ifrån någon sorts naturlig tröskel. Åtminstone känns det så för mig. För mig känns marathonfarten oerhört diffus, får liksom anstränga mig för att inte hamna i "halvmarathonfart" vilket är en fart som jag finner mycket enklare och som känns naturlig för mig.

Efter 28km så splittrades vår klunga och jag kände mig väldigt pigg och hamnade som vanligt i spets men det var tre italienare som hängde på. Vågade inte fullt ut testa en fartökning vid 30km av rädsla för att bli ett av alla väggade offer utmed banan som man i detta skede började passera en efter en. Det var nog tur det för i slutändan blev det ändå riktigt tungt sista 4 kilometrarna.

Höll ändå c:a 3.50 min/km som sämst hela vägen in så det var absolut inte tal om någon väggning.

Gott att kroppen svarade så fint på de lite längre distanserna också.

Många i gänget av Svenskar som åkte ner och sprang denna våta version av Florens marathon gjorde fina lopp. Allra mest imponerad är jag ändå av "combackande" Kristian Algers som gjorde 2.23.14.

En låååång kalldusch

Årets sista tävling för min del blir Florens marathon nu på Söndag.
Jag känner mig i helt OK slag även fast jag nog måste erkänna att jag antagligen tappat lite sedan jag var som mest toppad inför Lidingöloppet för 2 månader sedan.
Har hållit i träningen något sånär och har kommit upp i c:a 90-100 km per vecka i snitt sedan Lidingöloppet. Men jag är inte deffad och jag har sprungit extremt få pass som överstigit 20km i längd. Jag hoppas dock att jag är rätt så uthållig av naturen och att jag med hyfsad veckomängd ändå har byggt en bra uthållighetsbas.

jag ser fram emot resan till Florens ihop med flera löparvänner och jag ser fram emot pastaracen på fredag och lördag där i Italien. Jag ser dock inte sådär jättemycket fram emot den superlånga kalldusch som loppet kommer innebära....

4 grader och ösregn!!!!!

Shit alltså.

Hur klär man sig? Neoprene? tips någon?

//Robert

Arbetslös superhjälte?

Äldste sonen Oscar är grym på allt som har med dinosaurier att göra. Favoritboken över alla andra som man vid det här laget fått läsa typ 200 gånger heter "The complete guide to dinasours" vilken importerades från USA av en god vän och som Oscar då till sin stora förtjusning fick i julklapp.
Satt alldeles nyss tillsammans med båda sönerna i soffan och kollade på en DVD från "national geographic channel" om just palentologers arbete. Oscar skall givetvis bli palentolog.

Då 5-årige oscar känner sig trygg i sitt eget, tidiga men övertygade val av yrke så har han tid att ora sig lite över hur lillbrorsan Noel skall tjäna sitt uppehälle. Men så kommer han på en ljus idé:

Oscar: Noel, om du inte får nåt jobb sen när du bli stor så kan du ju alltid bli superhjälte som stålmannen!

;-)

Vinterserien 21/11

Idag sprang jag sista hårda kvalitetspasset innan Florens marathon som går av stapeln nästa söndag.
På tips av Pappa Gross hängde jag på TIF:arna och deltog i första deltävlingen i "Vinterserien". Denna söndag var det i Udevalla som loppet gick, nästa gång i Ryda. Ala deltävlingar i Västergötland.
Banan mätte 11,6km och tiden 42.10 min innebar tröskelfart idag. Var långt efter Grossarna (+3,30 till Henry resp -3.00 till Peter). Var svårt att få till så mycket bättre fart i snömodden. Får hoppas att man slipper sådant underlag i Florens ;-)

roligast utan rubrik!

Robert till Lena 11/11 :

>> Hej Älskling,

En liten rolig sak som hände idag:

Jag tränade också på lunchen. Snabbt och effektivt 79 minuter mellan in och utstämpling!
Ändå hann jag med att:
-åka bil till friidrottens hus
- byta om
- värma upp i 600 meter…
- kuta på 3 x 4 x 400 med kort vila + 4 x 400 m med längre vila.
- skriva autografer….
- våtglut
-ombyte
-bil till baguettekiosken
- bil till jobbet

Klart…

Bra va!

Få se nu hur uppmärksam du är ;-)

//Robert


Lena: Skriva autografer??? Plural???

Robert: Det var ett par tre skolklasser på utflykt/friluftsdag där.
De snabbaste grabbarna försökte tävla med mig så långt de orkade under mina intervaller och tjejerna som hoppade längdhopp hejade på mig varje gång jag passerade på långsidan.
När jag joggade ner frågade dom vad jag hette, kommenterade att jag var snygg.

Efter att jag bytt om och skulle ut ur friidrottens hus jagade en tjej i fatt mig med ett autografblock.. Därför var det bara singularis egentligen.

Kan vara svårt när man är 12 år att urskilja stjärnorna från amatörerna. Tolv meter bort från mig där jag stod och skrev autografer låg Emma Green och stretchade…..
Komiskt eller hur…

När skrev du autografer senast?
;-)