Skräck-le-mannen

Någon dag skall jag ta och presentera en lista över mina favorittävlingar och när jag gör det så kommer Skräck-le-mannen vara topp 3. Först är Lidingöloppet såklart och sedan kommer kraftprovet.

Nu skall man inte tro att Skräck-le-mannen är en löpartävling för det är mycket mer än så......
Har ännu inte deltagit i Tjurruset, varken i Karlstad eller i Stockholm så jag kanske inte har rätt att uttala mig men jag gissar att Vänersborgsvarianten är den som innehåller mest hinder och mest vatten. Den som har erfarenhet av flera av dessa traillopp får gärna kommentera detta.

Så nu åter till loppet:
Det var kallt och blåsit, en sådan där dag då familjen valde att stanna några extra minuter i bilen medan jag hämtade nummerlappen en halvtime innan start. Värmde upp och spanade in banan. Trots att det var väldigt mycket snitslar så var det inte helt självklart hur banläggaren hade tänkt sig det hela. Skall man hoppa svanhopp ner för bryggan där? och sen då? Julius Strömberg, senare trea i loppet samt Johnny Jonasson, även han från Hälle, och jag själv resonerade oss till slut fram till hur vi trodde att banläggaren tänkt sig det hela.

Starten gick och Julius gick snabbt upp i spets. Efter 3 minuters löpning var vi 5st, Julius, Tollesson, Fotbollsspelaren från Brålanda (Ulf Nilsson) och jag själv.
Eftersom "Skräcklemansgeneralen" Jonas Keterlins, dagen till ära klädd i frack, hade upplyst mig inför loppet om att banan var rejält förlängd så hade jag ingen direkt brådska att dra upp ett högt tempo i loppet utan kunde lägga mig i hasorna på andra ivriga löpare.

Efter 10 minuters torrskodd löpning i huvudsakligen obanad terräng var det dags för diket därefter var det dags för ett nytt hinder som inte varit med tidigare och det var en "göl" som verkade vara totalt utan botten, Både Julius och jag missbedömde den totalt och fick tvärstopp. Tollesson somlegat i hasorna på mig ett tag, denna gång utan att nafsa mig på sulorna, såg våra mistag i tid och valde istället att försöka hoppa så låååångt som möjligt och landade mycket bättre än oss andra. Plötsligt hade Tollesson en ledning på 15 meter vilken han dock tappade 10 sekundersenare då han total gick ner sig i nästa mosse ;-)
Så där höll det på ett tag men efter c:a 20 minuter märkte jag att jag inte längre var jagad av de andra. Jag löpte på i samma ansträngning som tidigare, tog hindren på rätt sätt men utan att försöka rycka. Jag var inte säker på om jag "råkat" få en lucka eller om den var välförtjänt. In mot varvningen var luckan dock tillräckligt stor för att jag skulle förstå att detta nog skulle gå vägen ändå.
Väl inne vid varvningen väntadeytterligare hinder varav ett var ett vattenhinder där man skulle doppa huvudet några gånger. Inget märkvärdigt men ruggigt kallt.

På andra varvet var var det da capo på det första, luckan växte hela tiden och jag kände mig pigg. Hindren längs vägen går alltid lätt att forcera då man är i ledningen i loppet.
Vid valet mellan man eler mus var valet självklart lätt. Som gammal tävlingssimmare har jag normalt sett br crawlteknik men i 7-8 gradigt vatten får man nöja sig om mn lyckas få till "tarzansim".

Jag lyckades fixa segern i år igen och det är jag stolt och glad över. Ser ram emot at komma tillbaka nästa år och försöka igen.

Priserna i tävlingen är de mest generösa jag varit med om.
Tack SK Granan för ytterligare en kul tävling.