söndag 31 maj 2009

Katastrofmara med mersmak!

Hade bestämt mig för att göra ett tävlingsuppehåll efter Stockholmsmaran i helgen. Behöver ett par veckor med liten mängd löpning men gärna mycket alternativträning.
Har känt att kroppen börjar reagera på olika sätt på det myckna tävlandet och den låga träningsmängden.

Jag hade ursprungligen tre huvudmål med vårsäsongen. Terräng-SM och Göteborgsvarvet samt Stockholmsmaran. Efter bra lopp i de två första tävlingarna så kändes det idag som att förutsättningarna fanns för att kanske överträffa målsättningen som jag satt till < 2.45. Alltid svårt att veta hur man skall reagera på ett marathon. Det är mycket enklare med halamarathon som ju bara innebär att man skall ligga och plöja i tröskelfart.

På vägen upp fick jag kanontrevligt sällskap med tre Göteborgare som gav positiv energi. En i gänget, Mikael Södermalm, visade sig vara krönikör i Runner´s World och är en av Sveriges ledande inom mental coachning.

Jag lyckades seeda upp mig till "kenyanledet" och fick byta om och värma upp på Stockholm stadion.

Stötte tidigt på Swyzak i Studenterna och jag fick då reda på att i elitledet får man visst service med egen vätskelangning om man så vill. Grymt kul tyckte jag och märkte upp samt placerade mina tre geler och vätskeflaskor till arrangörernas olika tråg som skulle skickas ut till respektive vätskestation.

Tror ni att det var svårt att hålla sig från att dra på för hårt i början? Japp så var det. Alltså med en sådan här inspirerande uppladdning är det inte enkelt att starta i 3.45 min/km vilket jag borde gjort. Efter 1 kilometers uppvärmning på stadion var det några minuters väntan innan vi så släpptes ut 5 minuter innan start för att placera oss i startfållan. Vilken känsla det var att få springa ch värma lite till allra längst fram bland Sveriges marathonelit (och någon promille av Kenyas löparelit då förstås). En hel del folk stod och tittade vid starten och TV sändningen var igång.

Första kilometern 3.22 min/km (för fort). Andra kilometern 3.23 min/km (också för fort).....

Inspirerad som få passerade jag utan att kunna hejda mig 3000 meter på 10.20, 5000 m på 17.59 och milen på 36.19 min. Det borde kanske inte vara hela världen eftersom 36.19 ändå borde vara ett par minuter långsammare än max fart på milen för mig. Denna dag var dock ingen kanondag rent formmässigt. Mellan 5 och 10 kilometer var det extra kul att jag hamnade med damtäten vilket gjorde att en motorscykel med kamera följde oss konstant och dessutom fick damtäten hela tiden jubel vilket också peppade mig. Jag sprang om mansäger så optimistiskt eller om man säger det på ett annat sätt... Jag sprang med huvudet under armen.

Benen kändes riktigt stumma redan vid 10,5 km då jag valde att ta en långsam vätskeprocedur (fick egen vätska här av arrangören) för att kunna få ny energi. Jag slukade 0,4 liter maximdryck och försökte springa lite långsammare ett tag för att ge benen chansen att återhämta sig. Då kom Swyzak och Göran Sander (Solvikingarna) i kapp och gick om mig. DE hade öppnat försiktigt i förhållande till sin kapacitet och plogade sig då genom fältet. De skulle få en helt annan typ av resa än vad jag själv skulle få. Jag föll ner genom fältet på ett föga stimulerande sätt från passering 10,5km och frammåt tills jag slutligen bröt vid 37 kilometer då kroppen var helt jäkla slut. Jag förstod redan vid 10,5 km att idag kommer det gå riktigt tungt och jag fick slite hela vägen därifrån.

Vet inte riktigt varför det tog så hårt på mig att göra första 10 på 36.19 min. Vid 21,1 km passerade jag på 1.21.04 vilket är en lagom öppning för mig men felet var bara att jag var blytung i benen sedan länge då.

Resultatet var "brutit" så det är ju en katastrof men jag hade riktigt skoj både innan loppet, under (ptminstone första milen) och efter så jag är nöjd med att jag sprang och va fan vågar man aldrig testa så kan man ju aldrig veta var gränsen går.

Vill också passa på at gratulera Jari Repo min kombatant som lämnade mig bakom sig vid 10 km och som trots en lika hård öppning som jag kom runt på 2.48. Starkt gjort Jari! Och så gläds jag med Spring-Therese som passerade en i det närmaste stillastående Tröskelkung på Västerbron under andra varvet. Kollade din farthållning under loppet och den var kusligt jämn. Starkt gjort Therese! Jag erkänner mig besegrad och hoppas du ser mig som en hyfsad skalpi ala fall ;-)

Grattis också alla andra som fullföljde loppet. Jag såg många hjältar på östermalms IP. Det var folk som somnat på stenmurar helt utmattade, folk som låg ner med darrande ben och aktut vätskebrist. Jag säger bara det, vilka kämpar!

Själv har jag inte mycket plumpar i protokollet av det slag jag visade upp idag men det var faktiskt tvärstopp i benen vid 36km. Fick en kilometer på 6.11 min/km inan jag la av så ni fattar att det var lite trögt.

Nu skall den sarjade kroppen få läka ut ordentligt och sedan blir det ny sats mot Lidingöloppet som det stora målet och < 1.54 där. För att det skall kunna låta sig göras måste 5 kg lönnfett skalas bort via hård träning och strikt kost och dessutom måste jag få till en bra period med mycket träning och lite tävling. Planen är att denna def och träningstid skall ske nu fram till 25:e Juli ungefär därefter blir det lite tävlingar igen.

onsdag 27 maj 2009

Inställning till dopning inom elitidrott

I senaste numret av Runner´s World finns en intervju med Mustafa Mohammed och i ett avstyckena så framgår det att Musse tror att dopning förekommer i hans sport. Han menar också att det är stor skillnad i inställningen till dopning i olika länder.

Musse menade att i Sverige så "är man mer eller mindre bränd som människa" efter ett dopningavslöjande medan man in andra länder kan fortsätta leva med näst intill bibehållen status även i fortsättningen i det land man representerat. Jag har tänkt på det där och visst Carolina Kluft har väl resonerat liknande i ett par intervjuer. Hon har sagt att skulle någon lägga något preparat i min vattenflaska för att sätta dit mig och jag sedan skullebli "avslöjad" som fuskare så skulle det vara fruktansvärt för henne. Hon skulle i princip inte kunna leva kvar i Sverige enligt egen utsago och jag tror att hon har rätt.

Vi svenskar fördömer fuskare inom idrotten oerhört hårt. Ett hypotetiskt dopningsavslöjande av exempelvis Anders Södergren skulle kasta en mörk skuga över hela den svenska stolta längdskidåkartraditionen.

Vi svenskar är förstås övertygade om att Wassberg, Svan, Mogren, Elofsson och Södergren alla har varit rena och samtidigt i absoluta världsklass i en Gren som kanske är den allra mest konditionskrävande av dem alla och där en doping såsom bloddoping skule ha oerhört stor effekt enligt alla teorier. Andra länders skidåkare såsom Finnar, Estländare, Tjecker, Österrikare, Tyskar, Italienare, "Tysk-Spanjoner" m fl är vi mer skeptiska mot. Så fort som det kommer upp Icke-skandinavisk skidåkare från ingenstans och presterar bra i ett stort mästerskap så blir vi lite till mans misstänksamma, för inte kan väl italienare, Finnar och Estländare vara bättre på att toppa formen?

Just detta skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om men jag skall försöka hålla mig lite kort. Lena brukar alltid hävda att jag har alldeles för långa inlägg så jag gör ett försök. Här är essensen:

1. Andrus Verpalu (Estland) är en fenomenal skidåkare. Jag tror inte att han är eller någonsin varit dopad. Han har den bästa klassiska tekninken i världen och har hittat ett bra sätt att toppa formen. han regerar.

2. Svenskarnas hårda fördömande av dopade svenska idrottare håller våra egna från att våga dopa sig. I andra länder är situationen annorlunda.

3. I vårt grannland Finland har man en annan syn på dopning. Mika Myllylä, Jari Isometsä och Harri Kirvesniemi är inte så hårt dömda som de hade blivit i Sverige om de varit svenskar.

4. Jag tror inte att alla värlsdsrekord på långdistans i löpning är slagna på otillåten väg. Inte heller tror jag att skidkungarna Svan, Dählie, Elofsson varit dopade. Det finns en övertro på effekten av dopning. Man kommer nog lika långt bara genom beprövad, ofarlig höghöjdsträning.

söndag 24 maj 2009

En annorlunda uppladdning inför Stockholmsmaran

Tror inte att min uppladdning inför marathon på lördag är helt "by the book".
Utöver Göteborgsvarvet 16 maj som egentligen var något för nära marathon så kryddade jag på med ett 2.22 timmar lång triathlontävling igår 23 maj.
Lite "hips om haps" kan tyckas men jag fick frågan av Jonas Keterlins, initiativtagare till succétävlingen skräcklemannen och en av Dalslands bästa löpare, i samband med skräcklemannen om jag ville vara med i deras lag inför triathlontävlingen i Trollhättan som skulle gå av stapeln den 23:e Maj.
Jag har alltid varit lite lockad av triathlon som tävlingsform och jag kan inte tänka mig att vara färdig med mitt livs idrottande utan att ha genomfört en "ironman". Jag har dock för närvarande skjutit deltagande i ironman på framtiden några år nu för att kunna satsa ordenligt på löpningen. När jag är 45 -50 blir det nog troligtvis en ordentlig satsning på triathlon för då kommer man ju ändå ha svårt att springa fort på kortare distanser.

Under åren 7 - 14 år var simning mitt huvudsakliga idrottsliga fokus så simtekniken är bra. När det gäller cykling däremot är jag rätt medioker. Jag har bra hjärta och lungor så klart så i backig terräng är jag stark men cykling i plan terräng....där är jag inte mycket att imponeras av. Troligtvis har jag både fel teknik och har otränade framsida lår.

Jag varnade Jonas om att jag dels var en dålig cyklare och att jag inte hade någon cykelracer. Lyckligtvis löste sig materialproblemet med att de i laget kunde vaska fram en cykel till mig att låna.

Tävlingen funkade så här:
Man är fem st i varje lag och man får aldrig ha mer än 30s mellan den förste och den siste i laget.
Simning 300 meter (bassäng)
Cykling 45 km
Löpning 13 km (kuperat)

Jag fick min cykel en timme innan start och höll oroligt på att testa av det som jag var mest orolig för inför denna dag, SPD pedalerna och att få på skorna ordentligt i SPD fästena. Jag testade detta samt donade med kläder för snabba ombyten så mycket att jag helt missade att kolla av hur man växlade denna cykel!....
Riktigt korkat faktiskt.

Jag hann cykla i 4 kilometer innan jag fick ordning på hur man växlade. jag hittade snabbt de små knapparna på sidan av racerstyret som innebar växling till högre och högre växlar. Tillslut hade jag högsta växeln inne och jag lyckades inte växla ner......
Som tur var startade banan flackt men ändå....
Efter 4 kilometer fick jag kontakt med Anders i vårt lag som berättade om hur handbromsarna gick att vinkla åt sidan och hur man på så sätt kunde växla ner. Puh!

Efter den inledande simningen låg vårt lag 3:a i vårt heat på totalt 12 lag. Vårt heat skulle vara det seedade. Totalt var det 74 lag med i tävlingen men alla kunde inte genomföra simningen samtidigt. Hade ju blitt lite trångt då liksom... ;-)

På cykelsträckan gick det kusligt snabbt. Shit alltså vadfort det går med racer på små asfaltsvägar....
På rak, flack väg låg vi och tuggade på i 41 - 44 km/h och i nerförsbackarna körde vi på i 60 km/h. Helt sjukt och otäckt fort för mig som aldrig cyklat en racer förut.
Vi hamnade ihop med lite andra lag och en klunga bestående av 3 lag (totalt 15 pers) kämpade största delen av banan tillsammans genom de 45 kilometrarna. Vid växlingen var vi två lag inne samtidigt och det hela såg lovande ut eftersom vi hade det på pappret klart mest löpstarka laget.

Vi hjälptes åt inom laget så att de som var starkast i löpning agerade lok åt de som kände sig blytunga i benen.
Jonas och jag var de som sprungit klart snabbast i Göteborgsvarvet så vi var de huvudsakliga "loken" under löpningen. efter 2.22 var vi i mål på nytt banrekord och vi var då helt säkra på att vi hade vunnit. Vi var också snabbast fast bara i den manliga klassen för i Mixedlaget kom FK Herkules in med sitt lag på en 5 minuter snabbare tid. Herkules lag startade 30 minuter efter oss så vi hade ingen koll på dem. Bra gjort av ett mixedlag att vara såpass duktiga men om man ser på vilken som var den kvinnliga deltagaren i det laget så är det inte så förvånande. Eva Nyström gjorde 2.07 på lidingöloppet och har deltagit i internationella mästerskap i triathlon. Hon var knappast Herkules svagaste kort.

Arrangemanget var riktigt kul och även om det gav mig lite stumma ben så var det värt det.

Om ett litet tag kommer bilder och resultat finnas på följande länk. Vårt lag hette "Brunbergs Bygg".

söndag 17 maj 2009

Göteborgsvarvet 2009

Har märkt att behovet av elektronik under löpartävlingar har minskat i takt med att jag lärt känna min kropp bättre och bättre. För 1,5 år sedan då jag en gång tränade med Hanna Karlsson och vi skulle springa ett tröskelpass på grusåttan i Skatås så förvånades jag av att hon och alla andra elitlöpare inte bar pulsklocka. Hur kan man utan pulsklocka ha en aning om huruvida man håller tröskelansträngning? Det var då för mig obegripligt men jag kunde konstatera att i stort sett alla elitlöpare av klass tränade både tröskelpassen och VO2 max passen utan pulsklockor och att de även tävlade utan klocka ibland.


Så nu var det dags även för mig att testa. Ville inte ha en tung Garminklocka på armen utan la ner den i väskan och hoppades på att jag skulle klara av att köra i tröskelfart på ren känsla. Jag gissade att jag skulle ha kapacitet för en tid mellan 1.15 och 1.16 i år så jag tänkte att en öppning på c:a 35.40 borde vara en lagom balanserad öppning.


Hade en startplats i elitledet men valde att starta lugnt och ställde mig allra längst bak bland de 200 löparna i det ledet. När startskottet gick avvaktade jag ett par sekunder och gick fram till startlinjen där nettotiden startade, trodde jag, för det var tydligen bruttotid som gällde i elitledet. Grymt orutinerat tyckte Lena men det gör inget, handlade bara om några sekunder. Ganska kul att vara iskall i halvmarathon. Starta i tröskelfart (c:a 3.34 min/km) och sedan hålla den farten i princip hela vägen. Man får en positiv resa där man plogar sig igenom fältet och passerar löpare efter löpare.


Första 10 gick tydligen på 35.38 så det var nästan kusligt vad precist det kan bli bara genom att springa på känsla.
1.15.54 Blev tiden och med tanke på hur jag genomförde loppet (kände mig stark loppet igenom) så är jag klart nöjd med den tiden.


Hälsenan känns dessutom förvånansvärt oberörd av 21,1 km asfalt i tävlingsfart. Tydligen är det ännu högre tempo som påverkar senan mest.
Nu ser jag fram emot en skön två veckors träningsperiod och därefter är det dags för Stockholm marathon.

torsdag 14 maj 2009

3 x 10 x 30-30 ett sista VO2 max inför GBG-varvet


Troligtvis väljer jag dessa på Lördag.... ;-)

Med allt tävlande de senaste veckorna har det varit sparsamt med kvalitetspass. I tisdags körde jag och Hulk-Nicke ett VO2 max pass i alla fall och det fick bli det sista inför Göteborgsvarvet.

3 x 10 x 30-30 med 2 minuters serievila. Farten i intervallerna var c:a 3.00 min/km och dessa "boaster" följdes av 30 sekunders riktigt lugn joggvila. Jag gillar passet för att jag tror att det ger bra med tid på VO2 max effekt samtidigt som jag tycker att passet är relativt uthärdligt att genomföra. Att sedan farten är god också bör ju vara ett plus.

Jag och "Hulken" drog varannan intervall vilket gör passet lättare att genomföra med bibehållen hög fart.

Jag har haft lite känning i vänster hälsena senaste veckan men det uppkom efter Dahlöfsmosse runt och har sedan avtagit dag för dag och sedan i lördags känns det bra men jag misstänker att jag ligger lite på gränsen så jag får finna mig i att köra sparsamt med kvalitet de närmaste veckorna för att kunna vara säker på att kunna genomföra på Göteborgsvarv och Stockholmsmarathon utan risker vad gäller hälsenan.

måndag 11 maj 2009

Bilder från Skräcklemannen

Först en länk till lokaltidningens reportage om Skräcklemannen. Även min trogne träningskompis Hulk-Niklas är på bild i reportaget.
http://ttela.se/sport/1.462421


116 deltagare. Tyvärr begränsat till bara män vilket jag tycker är en larvig begränsning.


Efter 3 kilometer hade man redan passerat massor med hinder men här är en bild på det dike man då passerade.


Efter c:a 5 kilometer var det dags för vallgraven som var belägen nära målet och det var därför väl gästat med åskådare. Kul att anlända dit som ledare i loppet. Kan meddela att när jag, som fallet är under tävlingar, har reptilhjärnan påkopplad så funderar jag inte mycket på hur hindren skall passeras eller huruvida det är kallt eller varmt i vattnet. Man bara forcerar helt enkelt och det bara blir simning eller vattenlöpning.





Här kämpar Hulk-Nicke i vallgraven. Kanske kommer armarna väl till pass under klättringen som väntar vid nästa hinder. Nicke är här 6:a i loppet men orienteraren som här ligger framför passerar Nicke i en mäktig spurt på slutet. Stod och blev intervjuad av TT-ela (knasigt tidigt efter målgång) då Nicke mosade på in i mål och jag kan säga att jag är glad att de 80 kilona "pure meat" missade mig med en marginal på en meter. Om någon undrar så kan jag meddela att det där sista målet som Nicke hade inför giftemålet i Juni, att fixa 120 kg i bänkpress nu är avklarat. Han är nu en man om än ännu ej en äkta man och ej heller en skräckleman ;-).



Denna bild är tagen efter att jag passerat vallgraven för fjärde och sista gången. Mjlöksyran är här så hög att jag knappt kan upprätthålla ett löpsteg när jag springer de 50 metrarna till kommande hinder som är av klättra och krypa sort.


Hö Hö HÖ Högen kallas detta hinder. Såg inte jobbigt ut innan start då jag under uppvärmningen testade lite olika sätt att forcera detta hinder på. Alla sätt var helt omöjliga att genomföra med den mjölksyra halt jag hade när det väl var dags att passera hindret. Patetiskt långsamt lade jag upp ett knä på den första högen och pressade mig upp på den andra nivån... Ganska långt ifrån det spänstiga sätt jag forcerade hindret på under uppvärmningen. Trodde aldrig att loppet skulle vara så mjölksyraframkallande. Skillnaden mot ett vanligt löplopp är ju bland annat att det är betydligt svårare, för att inte säga omöjligt, i detta lopp att ligga på mölksyra tröskeln. Hindren skall ju passeras liksom... kosta vad det kosta vill beträffande mjölksyratillskott.


Bortanför Hö Hö Hö Högen stod det lite traktorer och släp som skulle forceras. Det blev mest krypa under förstås och traktorerna valdes nog som hinder för att detta skall vara en machotävling.











Segraren fick ingen krans utan ett bildäck från Thores däck i Brålande. Nu behöver jag bara vinna två gånger till så har jag tillräckligt för att Peugeoten skall få sig en ny uppsättning däck.

lördag 9 maj 2009

Årets första seger ;-) Skräcklemannen 2009



Shit vad tuff banan var i årets upplaga av Skräck-le-mannen i Vänersborg. Den 7,6 kilometer långa banan var proppad med inte midre än 7 passager där man fick vatten minst till midjan och vid 5 av dessa var det 100% dopp som gällde. Det var diken, kärr, Vänern och en lite å. När man var inte sprang i vatten så var det huvusakligen obanad terräng i skogen som gällde. Kul upplevese men fy vad mycket syra som pumpade runt i kroppen mot slutet av loppet.

Seger blev det i alla fall med knappa minuten men det var framförallt en riktigt kul men annorlunda tävling.

fredag 8 maj 2009

Skräcklemannen imorgon 9/5 och därför lite nostalgibilder från 2008




http://www.skgranan.com/index.php?option=com_content&view=article&id=262:skraeck-le-mannen-film-ifran-traesket-mm&catid=31:general&Itemid=64

Se filmen och njut. En riktigt geggig historia det där loppet men det är ALLTID kul att vara först över mållinjen. Är ju inte i så många lopp som man har chansen. I år kan det vara chans igen.

torsdag 7 maj 2009

kvantitetspass...

idag blev det transportjogg från jobbet 9 km på 45 minuter och vid 22.30, efter barnet somnat och jag hunnit umgås lite med min fru, ett kortare pass i moderat fart 8 kilometer på 31 min. Det senare passet körde jag förstås på löpband.

Till helgen blir det en plojtävling som påminner om tjurruset. Tävlingen heter "skräcklemannen" och går av stapeln i skräcklanparken i Vänersborg. Ett perfekt upplägg för familjen Westman då tävlingen tar 28 minuter och det finns en lekpark mitt i skräcklanparken. Detta tillsammans med det faktum att svärföräldrarna håller till i de trakterna och kommer vara med och heja och leka med barnen gör att skräcklemannen är en av de tävlingar på året som är självskrivna. Brukar för övrigt alltid välja at springa lopp i närheten av Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. Dels för att det brukar funka att kombinera med besök på Svärfars sommarstuga och dels för att det är rätt område att prestera i eftersom klubben hittar sina sponsorer i det området.

Imorgon kommer jag satsa på dubbelpass igen fast ett av dem får bli på cykel för att avlasta hamstrings lite grann. Bra med variation.

onsdag 6 maj 2009

Dahllöfs mosse runt 2009

Igår 5:e maj gick det ett 10 km lopp i centrala Trollhättan, Dahlöfs mosse runt. Lite märkligt namn kan tyckas då jag då inte såg röken av någon mosse. Antagligen kallas själva skogsdungen som man sprang runt i för "Dahllöfs mosse". Förra året Vann Jan Svensson i TIF på 33.36 minuter och jag sprang på 35.01 men i år var Peter och Henry Gross med och segertiden för Peter blev så bra som 30.50 minuter med brorsan Henry bara 5 sekunder bakom.
Eftersom även Andreas Åhwall deltog i loppet så fick vi andra mer mänskliga löpare slåss om fjärdeplatsen. På första varvet, för det var en två varvsbana, var vi 4 löpare som i klunga pacerade 5 kilometersskylten efter 17 minuter blankt. Efter ytterligare någon kilometer stod det klart att det skulle bli en tvekamp mellan mig och Jari Repo i TIF. Jag gjorde då och då några tempoökningar för att känna lite på honom men lyckades inte skaka av honom och efter 9 kilometer var vi fortfarande ihop. När 800 meter återstod ökade jag tempot en sista gång för att slippa spurt (vilket sällan gynnar mig). Sista kilometern gick på 3.11 min och det var hårt ända in till mållinjen men jag lyckades vinna med två sekunder till slut. 34.15 min stannade klockan på och det var jag nöjd med.
Enligt VDOT skalan skall 34.15 på milen innebära 1.16.22 på halvmarathon men jag har bestämt mig för att springa Göteborgsvarvet på 1.15.22 +/- 30s. Dels är halvmarathon min bästa distans och jag tänker dessutom se till att vara riktigt utvillad och vässad inför det loppet.

Tävlingsresultat 2011

  • Carlsbad half-marathon 21,1km USA 1.15.23