I senaste numret av Runner´s World finns en intervju med Mustafa Mohammed och i ett avstyckena så framgår det att Musse tror att dopning förekommer i hans sport. Han menar också att det är stor skillnad i inställningen till dopning i olika länder.
Musse menade att i Sverige så "är man mer eller mindre bränd som människa" efter ett dopningavslöjande medan man in andra länder kan fortsätta leva med näst intill bibehållen status även i fortsättningen i det land man representerat. Jag har tänkt på det där och visst Carolina Kluft har väl resonerat liknande i ett par intervjuer. Hon har sagt att skulle någon lägga något preparat i min vattenflaska för att sätta dit mig och jag sedan skullebli "avslöjad" som fuskare så skulle det vara fruktansvärt för henne. Hon skulle i princip inte kunna leva kvar i Sverige enligt egen utsago och jag tror att hon har rätt.
Vi svenskar fördömer fuskare inom idrotten oerhört hårt. Ett hypotetiskt dopningsavslöjande av exempelvis Anders Södergren skulle kasta en mörk skuga över hela den svenska stolta längdskidåkartraditionen.
Vi svenskar är förstås övertygade om att Wassberg, Svan, Mogren, Elofsson och Södergren alla har varit rena och samtidigt i absoluta världsklass i en Gren som kanske är den allra mest konditionskrävande av dem alla och där en doping såsom bloddoping skule ha oerhört stor effekt enligt alla teorier. Andra länders skidåkare såsom Finnar, Estländare, Tjecker, Österrikare, Tyskar, Italienare, "Tysk-Spanjoner" m fl är vi mer skeptiska mot. Så fort som det kommer upp Icke-skandinavisk skidåkare från ingenstans och presterar bra i ett stort mästerskap så blir vi lite till mans misstänksamma, för inte kan väl italienare, Finnar och Estländare vara bättre på att toppa formen?
Just detta skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om men jag skall försöka hålla mig lite kort. Lena brukar alltid hävda att jag har alldeles för långa inlägg så jag gör ett försök. Här är essensen:
1. Andrus Verpalu (Estland) är en fenomenal skidåkare. Jag tror inte att han är eller någonsin varit dopad. Han har den bästa klassiska tekninken i världen och har hittat ett bra sätt att toppa formen. han regerar.
2. Svenskarnas hårda fördömande av dopade svenska idrottare håller våra egna från att våga dopa sig. I andra länder är situationen annorlunda.
3. I vårt grannland Finland har man en annan syn på dopning. Mika Myllylä, Jari Isometsä och Harri Kirvesniemi är inte så hårt dömda som de hade blivit i Sverige om de varit svenskar.
4. Jag tror inte att alla värlsdsrekord på långdistans i löpning är slagna på otillåten väg. Inte heller tror jag att skidkungarna Svan, Dählie, Elofsson varit dopade. Det finns en övertro på effekten av dopning. Man kommer nog lika långt bara genom beprövad, ofarlig höghöjdsträning.
2 kommentarer:
Du har rätt i att finnarna som personer inte har blivit helt och hållet fördömda, men längdåkning som gren har skadats enormt. Jag tror att intresset för skidsporten har minskat kraftigt p.g.a. detta. Väldigt tråkigt då man växte upp med dessa hjältar som förebilder. Tror att det att de som personer överlevt är att dopingen kom "uppifrån", från förbundsledningen osv. Och t.ex. Virpi Kuitunen är ju super-pop nu trots att hon åkte fast. Men, skidsporten kommer att vara skadad länge.
Ett undantag i Sverige tycker jag ändå är Ludmila - hon togs ju emot med öppna armar - synd bara att hon inte hölls ren sen.
>> Snorkfröken,
Jag var i förra veckan i Finland på tjänsteresa och det var lite med anledning av en dialog med en säljare för vår finska leverantör som föranledde att jag tänkte i de här banorna överhuvudtaget. Min spaning då var att det var jäkligt synd att en så fantastisk skidåkare som Mika Myllylä tog till dopning. Jag mnade att han hade blivit bäst ändå. Säljaren Jyri menade att det var synd att han åkte fast.....
Enligt honom var hela sporten oren och det krävs doping för att nå toppen...
Där tror jag att han har fel och hans inställning är livsfarlig.
Att Ludmila togs emot med öppna armar berodde på att hon tidigare bara "förått" Ryslland/sovjet och INTE Sverige. När hon sedan fuskade iklädd sveriges landslagskläder (må så vara bobkläder då) blev föraktet inte nådigt.
Intressant att Finland kan komma såpas bra tilbaka inom skidsporten nu trots att sporten, som du ju säger, skadats enormt av dopningsavslöjandena.
Lycka til imorgon!
Skicka en kommentar