fredag 31 juli 2009

Alternativpass för att spara knät

Har haft en känning i höger knä från en slemsäck till och från under vissa pass sedan i tisdags därför blir det en radikal justering i träningsplanen framgent.
Går ner till 6 mil per vecka men försöker köra så mycket som möjligt av detta som kvalitet.

Imorgon är det Baldersnäsjoggen 12km som gäller.
Då jädrar blir det åka av!

onsdag 29 juli 2009

New shoes!


Lenas Nike Free 5,0


Adidas Adizero Mana (Lenas)


Mina Nike Lunartrainer (som jag skall ha till jeans och shorts för att de är så snygga!)


Mina Saucony Kilkenny XC3 (Med spikes för terrängtävlingar som går på gräs/lera)



Mina Tävlingsskor för korta snabba Terrängtävlingar "Saucone Shay XC"


Mina halvmarathonskor (220g) New Balance RC769 som fyller gapet mellan racerskor och intervallskor.







Idag spädde vi på vårt rykte om att vara mer än lovligt tokiga i grannarnas ögon.
Idag anlände nämligen en postbil till vår adress med ett paket som skickats från Kalifornien och som inehöll de 6 par löparskor som Lena och jag beställde från Running warehouse för ett par veckor sedan.
Var ute på gatan och passade ungarnas galna cykel och bobbycar race när bilen kom så det blev som så att jag, ivrig som attan, slet upp paketet mitt ute på gatan och började prova skor samtidigt som ungarna fortsatte härja som bäst på gatan.
Lena kom ut och mötte upp med att lika ivrigt testa sina nya, numera helgonförklarade, Nike Free 5.0, varefter hon drog en repa på gatan i 4,0 minuters fart rätt ner för gatan och upp igen.

De där Westmans högst upp på gatan de är bra tokiga de. Istället för att som alla andra sköta sin trädgård och hänga på lokala lekplatsen så är de iväg på en massa löpartävlingar och så köper de löparskor i mängder ;-)

Totalt betalade vi 5000 SEK för 6 par skor. Detta inkluderade frakt för 500 SEK och 1200 SEK i skatt.

tisdag 28 juli 2009

22 km småstig innan frukost

Hade bestämt med Hulk-Nicke att träffas klockan 9 i morse för en ordentlig löptur närmare bestämt 22,5km vättlefjällsled. Passet skulle gå hyfsat fort också bestämde vi 1.50 - 1.55 var planen. Rimligt eftersom Hulken gjorde leden på 1.47 för ett par veckor sedan och jag har då troligtvis kapacitet att maxa runt den på under 1.40.

Det började så illa som att jag försov mig och vaknade 09.08 av en rignsignal från min träningspartner som satt i bilen i regnet och väntade.....

Shit shit shit tänkte jag och flög upp och hoppade i kläderna och satte mig i bilen tillsammans med en cola Zero som inmundigades i bilturen till träningen.

Riktigt dåligt att försova sig det skall inte hända igen jag lovar Nicke!

Vi stack iväg i 4.15 fart som förbyttes i 5.10 fart så fort man äntrade småstigarna efter en knapp kilometer och man får jobba på ordentligt för att kunna forcera dessa rotfyllda småstigar i högre fart än 5.00 min/km särskillt en sådan här blöt dag. Rötter och berghällar blir såphala då.

Som vanligt på mornarna är jag seg så jag fick ligga i för att hålla det utlovade tempot. Garmin visade på en snitthastighet av 4.56 min/km de första 14 kilometrarna men då blev det soppatorsk för min löppartner och vi fick avsluta rundan i ett 5.40 tempo vilket gjorde att vi tog oss i mål på 2.02.
Fördelen med detta är att jag kommer vara helt OK i benen för att göra ett liknande pass även imorgon.
Tror att det var lite lurigt med tempot när det var så blött man tappar mer än man tror på att det inte är torrt, fint och bra grepp just när man springer så här "terrängigt".

På onsdag är det kvalitet igen och sedan på lördag är det tävlingsdags: 12km Baldersnäsjogg skall avverkas och jag ser mycket fram emot att tävla nu när formen är så bra.

lördag 25 juli 2009

Falkenbergsloppet 2009

Falkenbergs stadslopp 2009

1 Lars Johansson Enhörna IF 00:31:19
2 Tobias Lorentzon Brittatorp TK 00:33:19
3 Ted Ås 00:33:34
4 Anders Soovik Kongahälla 00:33:41
5 Robert Westman Hälle IF 00:33:42
6 Rickard Westergren IK Wilske 00:33:58
7 Mikael Kälebo IFK Halmstad 00:34:05

Nytt pers på 10km landsväg med 14 sekunder.

Efter en kort uppvärmning (10 min) ställde jag mig i startfållan och noterade vilka löpare som man skulle tampas med under loppet. Startskottet gick och jag gick, som brukligt numera, ut i ett tempo som känns "hårt men bekvämt". Nu är Falkenbergsstadslopp lite lurigt eftersom det dels går snabbt de första kilometrarna p g a att de är svagt svagt men än dock utför och dessutom sitter kilometerskyltarna för tätt på första fem kilometrarna.

Efter 3 Garminkilometrar, som passerades på 9.47 min så kom jag ikapp Rikard Westergren IK Wilske och Mikael Kälebo (IFK Halmstad). Jag har aldrig slagit Westergren förut och endast lyckats med att besegra Kälebo en enda gång (i Varberg för några veckor sedan) så det kändes som att jag borde vara nöjd om jag kunde hänga med dessa båda in i mål. Jag lade mig i bakvattnet bakom Westergren och försökte finna en bra löprytm. Vid vätskan efter 4 kilometrar gick det dock lite för långsamt då Kälebo valde att slå av på farten och låta någon annan vara lok ett tag och då gick jag om och började jakten på Anders Soovik som låg 100 meter framför.

Efter 5 Garminkilometrar, som passerades på 16.28 min var jag själv och det ville jag inte vara i motvinden så jag fick välja mellan att fortsätta springa själv men i rätt tempo eller springa för fort ett tag och ikapp Soovik (som jag aldrig slagit heller) och få hans rygg. Jag valde att spänna bågen....

Det gick bra att täppa till luckan mellan mig och Soovik men det tog på krafterna och det var skönt att ligga bakom i en kilometer så att man andningen blev som vanligt igen. Efter 6 kilometer låg vi jämsides och det var inte mer än 15 sekunder fram till Ted Ås framför och heller inte mer än 30s fram till tvåan i loppet Lorentzon.

Tänkte att Soovik och jag kanske kunde jobba ikapp löparna framför så jag gick upp och drog en halv kilometer men tydligen höll jag inte fart nog så Soovik gick om igen. Vi sa ingenting till varandra trots att vi sprang så nära varandra och vi springer massor av samma lopp årligen. Säkert 10 lopp per år. Alla gånger tidigare har utgången varit densamma med Soovik före Westman... Nu var det mer osäkert.
Efter 8 kilometrar verkade Soovik ha svårt att hålla samma höga fart så jag prövade att gå om och köra en snabb kilometer för att se om det kunde fälla avgörandet.

Tyvärr resulterade detta inte i någon tillräcklig lucka. Istället var det Sooviks tur att försöka avgöra i en kort grusbacke 900 meter från mål. Han rusade om i högfart och jag kunde inte omedelbart hänga på men efter backen kom en svag utförslöpa vilket är min specialitet och jag jobbade ikapp så att luckan bara blev 20 meter när den sista branta backen innan uppförslöpan började. På upploppet avslutade jag som vanligt trots att den sista backen tog mycket energi ur benen med en anaerob spurt och var helt i rygg på Soovik då vi gick i mål.

Klart nöjd i mål då jag stannade klockan på nya perset 33.42.

Shit vad kul det är att springa lopp nu ;-)

Även i övriga hänseenden var Falkenbergsresan en hit. Som vanligt fick barnen sig en åktur i dubbelvagnen då Mamma Lena skeppade dem mellan olika positioner längs med banan för att hjälpa till att heja fram Pappa Robert.
Efter loppet käkade vi en delikat middag på laxbutiken i Heberg och därefter hann vi med ett strandbesök på Skrea och en rejäl tur på den gigantiska lekparken i Vallarna i Falkenberg (nära starten för loppet faktiskt).

Loppet rekomenderas skarpt för barnfamiljer inför nästa år.

tiderna kilometervis:

1 3.15
2 3.19
3 3.13
4 3.21
5 3.20
6 3.27
7 3.26
8 3.22
9 3.28 (terrängspår)
10 3.20
10,09 2.48 (min/km)

Garminsträckan alltså 10,09 km så banlängden verkar rätt.

fredag 24 juli 2009

Inför Falkenbergsloppet 2009

Senast ag sprang Falkenbergsloppet var 2007. Då var jag nybörjare i löpartävlingssammanhang och loppet var ett test för att se vad jag skule kunna göra på en riktigt snabb mil. Jag gjorde 37.51 min och var kanonnöjd med det. Jag hade på bara 4 månaders träning tagit mig från "överviktig och otränad" till en hyfsad löpare. Visserligen hade jag 7 år tidigare gjort milen på 35 minuter men det fanns ju inte på världskartan för två år sedan att jag någonsin skulle kunna matcha mina nittiotalstider igen....
Nu känns det som att formen är på uppåtgående och jag tränar mer än någonsin tidigare, 10 km i flacka Falkenberg borde kunna gå på under 34 minuter nu på lördag och ser fram emot loppet.

Onsdagens kvalitetspass med 10 x 4min i tävlingsfart och 60s vila kändes riktigt lovande i alla fall.

onsdag 22 juli 2009

En pryl som jag faktiskt INTE har!


OK jag skall erkänna att jag investerat friskt i löpningen eller vad tycks om följande inköp senaste 2 åren:

Löpband: 10 000 SEK
Pulsklocka Polar: 3300 SEK
GPS klocka Garmin: 1200 SEK
Träningskläder: 14 000 SEK
Löparskor av olika sorter 20 par: 15 000 SEK (USA)
Träningslära literatur (löpning 8 böcker): 1000 SEK (USA)

MEN det finns faktiskt en pryl som jag inte investerat i och som min fru faktiskt har köpt två stycken av och det är mp3. Jag räknar det som en löparpryl eftersom det är det är vid löpning som dessa används. Jag har nu testat att springa bulkpass med lånad MP3 och det var bättre än väntat och vad som förvånade mig var att det inte stal fokus utan det gick att kombinera med att tänka på löpningsrelaterade saker precis som jag brukar göra.

Har förstått att de flesta gillar Mp3 under löprundorna och jag kan faktiskt ha viss förståelse för detta nu åtminstone just under "bulkpass" då man bara skall traggla mil.

måndag 20 juli 2009

Kraftprovet 2009

Har haft lite taskig tillgång till internet ett tag så rapport från kraftprovet i Trollhättan kommer först nu.

Jag tränar nu under juni-juli-augusti hårdare än någonsin tidigare så att tävla varje vecka görs med vetskapen att det ibland kan vara en riktig seg dag och då får man ta det helt enkelt. Har man inte den inställningen så går det inte att kombinera hårdträningen med massor av löpartävlingar.

Efter att ha tränat riktigt hårt måndag till torsdag så påbörjade jag uppvärmningen till årets kraftprov i Trollhättan. Det var riktigt varmt i år, runt 25 grader faktiskt och strålande solsken.

Konstaterade att B Martinsson, Jari Repo, A Lernstål, J Hellman, var på plats och alla dessa har jag både haft före mig och efter mig det senaste året i olika tävlingar så nog fanns det föresättningar för att kunna få några att tampas med.

Startskottet gick och mina sega ben ville inte riktigt gå med i det 3.20 min/km tempo som mina tänkta konkurrenter drog iväg i utan jag hamnade längre bak än planerat till en början och det kändes lite trögt.

Ni vet inte så att man går för fullt utan segt för att man inte hunnit återhämta sig till 100%.

Nåväl, efter 2 kilometer låg jag och Hällekompisen Andreas Klasson samt Henrik Olsson (TV 88) och körde i ett 3.30 tempo med c:a 20 sekunder upp till Repo, Martinsson och kompani. Vi höll ungeför placering 40. Kände dock att detta ändå var rätt tempo idag och jag fortsatte i denna tröskelfart. Loppet är ju väldigt kuperat så det är bra att ha lite krafter kvar även efter 8 kilometer.

Efter c:a 3 kilometer börjar det ske förändringar i loppet. Löpare som gått ut för hårt börjar få släppa lite på gspedalen och vi som gått ut lite lugnare avancerar utan att egentligen öka farten. Oscarsbron passerar man ungefär halvägs och denna omges i loppet av två nerförsbackar i vilka jag stod på extra bra och avacerade ordentligt. Tror att jag därefter vid 7 kilometer låg 28:a.

Tog rygg på Pasi Heikinen (Trollhättans IF) uppför slussarna och tappade förbi Ultralöparen Henrik Olsson på samma ställe. Kände mig fräsch efter de brant passagerna vid slussarna (8km) så jag ryckte ifrån Pasi direkt efter krönet.

Efter 9 kilometer kunde jag se lite löpare framför mig:
Daniel Rickardsson (Landslagsskidåkaren), Jan Svensson (TIF), Anders Soovik, Johan Hellman (Strömstad) samt Jari Repo (TIF) som låg längst fram av dessa och gick oerhört bra idag.
Benen var vid detta läge relativt OK så jag försökte avsluta bra vilket resulterade i att jag sprang ifrån Pasi med 50 s de sista 2,5 kilometrarna, sprang om och ifrån Daniel R samt passerade precis Jan i TIF den sista kilometern.
41.11 var en bra tid och 1.22 bättre än i fjol. Sedan att Jari Repo krossade mig med 40 sekunder denna gång är bara att gratulera. Jag bugar och bockar men laddar för revansch nästa gång vi drabbas samman ;-)

Som vanligt var familjen ute i spåret och hejade på ett insprerande sätt. Hann med at göra "High five" med Oscar vid oscarsbron (lämpligt va?)och Lena sprang med dubbelvagnen mellan olika positioner i ett tempo som fick många av löparna at se ut som åskådare.

Nu är familjen Westman på Billingen och kombinerar bad/lekplatslek med hårdträning på billingens sköna terrängspår.

lördag 11 juli 2009

Varbergsloppet 2009 med nytt VDOT pers!

VDOT 62,73 om man räknar på den kontrollmätta distansen 10,59 och hela 63,3 i VDOT om man hellre tror på Garmindistansen 10.67 , Ja så pass bra resultat nådde jag i dagens kvartsmarathon via tiden 36.10.

Det blåste gynnsamma vindar vilket innebar att avslutningen som var mycket vindutsatt var sned medvind, detta hjälpte nog till en hel del. Det var dock ett av mina bättre lopp hittils.

Varbergsloppet är ett sådär halvstort lopp och det lockar lagom med elit vilket innebär att jag får nöjet att känna att jag är med i toppen.

Starten gick och jag lade mig omedelbart i ett behagligt tempo som jag visste skulle placera mig klart längre ner i fältet än vad jag skulle hamna senare i loppet. Första kilometern gick på 3.23 min/km vilket senare skulle visa sig bli snittfarten för hela loppet. Helt rätt utgångsfart. Fördelen med att gå ut lugnt är att det är lätt att hålla en bra löpekonomi. Lättare att hålla en bra rytm när man inte går för fullt. Lade mig i en klunga av solvikinglöpare de första 2 kilometrarna. Låg väl på ungefär 15:e vid 2 kilometer men kände att jag hade ett par växlar till att lägga in när jag ville. Gick ifrån Olle Dahlberg och Jan Svensson som bildade den solvikingsklunga som jag hade haft sällskap med, kom ifatt IFK Umeås Daniel petterson efter 3 kilometer och gick om direkt. Nu såg jag en Hässelbylöpare, en Rigorlöpare och min klubbkompis Johan Gredenius framför mig. vid 5 kilometer var jag och Johan G själva i en egen klunga och vi innehöll då placering 6 och 7. Jag gick om Johan nästan direkt och hörde att hans andning var tyngre än min. Gött tänkte jag ;-) Fast jag sprang inte om med fart för jag hade inget emot lite sällskap i jakten på de framförvarande.
Kilometrarna fram till 8:e kamperade Johan och jag ihop med mig som lokomotiv och viu jagade sakta men säkert allt närmare och närmare Mikael Kälebo IFK Halmstad som innehade 5:e platsen.

Jag är själv inponerad av andra halvan av loppet som gick i ett ruggigt tempo se nedan:

1km: 3.23
2km: 3.29
3km: 3.32
4km: 3.26
5km: 3.31
6km: 3.24
7km: 3.14 (inkluderade ett parti med flackt utför)
8km: 3.25 (småkuperat terrängspår)
9km: 3.26 (småkuperat terrängspår)
10km: 3.15 (flack asfalt)
10,67km: 2.02 (3,04min/km)

Gled ifrån Johan G efter 8 kilometer och fångade in Mikael Kälebo när det var 600 meter kvar och avslutade med en anaerob spurt för att få en välförtjänt 5:e plats efter ett av mina bästa lopp hittills!

Helt oväntat också eftersom jag måndag till fredag sprang hela 8 mil denna vecka och har tränat väldigt mycket mängd de senaste 4 veckorna. Benen var allt utom fräscha igår när jag tuggade 15 kilometer småstig/terrängspår. Tydligen funkade det den här dagen helt enkelt trots mycket träning nära inpå tävlingen. Vet inte om det alltid kommer vara så.

torsdag 9 juli 2009

VO2 max med Eritreansk sparring

Igår Onsdag kördes det som brukligt är kvalitetspass i Fontin i vår lilla trräningsgrupp. Party-Patrik, Hulk-Nicke och så Merath Bata som joinade oss för ett pass denna gång. Merath är från Eritrea och har kommit till Sverige som flykting. Hon är också en sjuhe3lsikes löpare med personbästa på 1500 meter och 5000 meter som får mina pers att framstå som juniortider.

8 x 900 meter med 60s vila blev det denna gång. Tiderna för min del:

2.54
2,55
2,56
2,57
2,58
2,57
3,01
3,02

mattades rejält mot slutet men annars funkade 60s bra som vila jämfört med de 2 minuter som vi vanligtvis brukar lyxa till det med.

Formen ser bra ut inför Varbergsloppet på lördag.

onsdag 8 juli 2009

Strömstads stadslopp




Vi kom iväg till Strömstad och jag sprang 10 kilometeters loppet. Det var i sanning ett kanon arranmgemang som vi skulle kunnat njuta ännu mer av om vi hade haft friska barn. Det fanns bra med lekplatser till och med sådant där "upplåsbart" på själva TC. Nu fick Lena tyvärr hålla barnen ifrån dessa allmäna lekplatser och det blev en blixtvisit till själva loppet.
Startfältet var lysande. Kenyaner av ovanligt bra klass fanns på plats och endast den höga temperaturen hindrade dem från att slå det tidigare gällande banrekordet på 28.34.

Själv gjorde jag ett stabilt lopp men utan att överträffa mig själv. 35.44 på den faktiskt relativt kuperade stadsloppsbanan och i 28 graders värme var jag nöjd med denna dag. Höll jämn fart loppet igenom och jag höll medvetet igen i början av loppat av respekt för värmen.

Totalt 100 km förra vecka. Ett VO2 maxpass, ett tröskelpass och en tävling. man får vara klart nöjd ;-)

torsdag 2 juli 2009

10 x 3.30min på terrängspår med 30s vila

Veckans kvalitetspass nummer 1 är avklarat. Det blev 10st hårda 3.30 minuters intervaller på kuperat terrängspår. Joggvilan på 30s kändes faktiskt lagom då vi lyckades få tempot att anpassas efter den korta vilan. "Vi" denna gång var Jocke och Party-Patrik.

Party-Patrik som hade haft en hård helg på festfronten och dessutom tränat med Hälles nyförvärv Mereth Bata dagen innan fick kasta in handduken redan efter 2 intervaller. Jocke och jag var riktigt jämna och stod för farthållningen ungefär lika mycket vardera.

Vi körde milen på Fontin och hann precis runt ett varv på de tio intervallerna.
Lyckad träningsform men det krävs att man är väldigt jämna för att man skall ha nytta av varandra.
30-30 intervaller är bättre ur det hänseendet.

På lördag väntar Strömstadmilen och det skall bli intressant att se vilka resultat det blir nu när jag inte drar ner på mängd eller kvalitet under sommartävlingarna.
Målet är ju höstens terränglopp och framförallt Lidingöloppet som jag ofta tänker på under mina pass nuförtiden.

onsdag 1 juli 2009

Close to a moose attack?


Survive an Attacking Moose

Igår kväll vid 22.40 när det äntligen blivit svalt och barnen lagt sig drog jag ut på dagens enda träningspass. Det skulle bli en mil i terrängspåret nära vår bostad.
Jag kände mig rätt fräsch i benen för första gången på 5 dagar och temperaturen ar mycket behaglig. Det var riktigt skönt att springa helt enkelt.

Så efter c:a 4 kilometer så dök det plötsligt från ingenstans upp en stor jävla älg på elljusspåret, mitt ivägen för mig. Riktigt nära dök hon upp också. Jag såg den inte förrän den hoppad upp på spåret från skogen intill och direkt var en bara 10 meter ifrån mig! Jag insåg allvaret i situationen eftersom jag är väl medveten om att älgar normalt sett inte hoppar upp mot en utan snarare isåfall springer ifrån oss människor då vi kommer för nära. Den här älgen hade dock ingen respekt alls för mig. Kanske hade den en kalv att försvara inne i skogen vad vet jag.

Tror att det var typ 30:e gången jag stött på en älg iskogen. Har ju lubbat runt i skogen en hel del eftersom jag orienterade typ varje dag i 10 år ungefär men aldrig förr har jag stött på en älg som varit så här jävla närgången.

Vet inte varför jag inte lade benen på ryggen direkt. Det är ju, har jag förstått i efterhand efter en del googlande, det man skall göra då en älg beter sig som den här gjorde. Antagligen var det den snarlika situationen med argsinta hundar som gjorde att jag inte sprang iväg utan försökte "tala älgen till rätta" samtidigt som jag sakta gick lite åt sidan. Ni vet väl att det är som förgjort att lägga benen på ryggen om ni möter en byracka av fel sort. Jaktinstinkten kickar in och de tror att de är oövervinnerliga ;-)

Nu har ju inte älgar någon jaktinstinkt så risken för att de skall jaga ikapp mig om jag gör snabb reträtt är minimal.

Jag hann inte tänka ut detta på plats utan det är i efterhand som jag blivit så här klok. På plats agerade jag enligt följande:

Tröskelkungen- Säger till Älgkon att hon skulle vara lugn och att jag inte skule gå vidare på spåret. "Du kan gå ditåt så går jag hitåt". Försöker samtidigt försiktigt lägga någon meter extra mellan älgen och mig själv.

Älgen - svarar inte men visar att det inte alls är OK att sakta glida några meter åt höger från spåret genom att minska det redan rätt minimala avståndet till 7 meter och lägga öronen bakåt.

Tröskelkungen - Börjar känna sig som en gisslan och börjar fundera på hur snabb älgafan egentligen är ifall kvick reträtt skulle vara melodin.

Älgen - tycker att tröskelkungen fattar trögt och tar nåra steg till mot honom så att avståndet nu är 4-5 meter.

Tröskelkungen - adrenalinet pumpar men taktiken som är tämligen instinktiv i detta läge är att inte göra något som gör att älgen skall uppfatta mig som ett hot och därför fortfarande inga snabba rörelser. Hinner läsa av att inga träpåkar finns i närheten. Kollar inte ens efter träd att klättra upp i eftersom älgen är för nära för att jag skulle kunna hinna upp i ett. Inser också att bara en idiot skulle försöka försvara sig med sina bara händer mot en 400 - 500 kilos älgko som kan sparka med sina långa ben rakt ramåt fälla mig och sedan trampa på mig...
Bestämmer mig för att deta är max hur nära älgen får komma annars blir det sista utvägen som är en maxrush rakt bakåt på terrängspåret och hoppas på att älgen inte tar upp jakten på mig (som jag nu i efterhand vet kan springa i 56 km/h).

Älgen - Det var då attans vad trög den här idioten är, tar ett steg till mot honom så han fattar att det är jag som bestämmer här. Skogens konung som jag är.

Tröskelkungen - Tar til flykten men tittar oroligt bakåt efter 150 meter och kan konstatera att älgen gett upp loppet.

Summa summarum var väl at jag var snabbare än älgen va?

Hittade också tips på nätet om vad man skall göra om man stöter på en aggresiv älg såsom jag gjorde. Se nedan:

"Sometimes an agitated moose will charge directly toward you and then veer off at the last moment. This is an unmistakable signal that the moose is attempting to scare you off because it perceives you as a threat. Other signs of moose aggression include walking toward you, laying back its ears, stomping the ground, and swinging its head from side to side.

Should a moose attack, you can usually make a run for it and be OK. The moose is does not consider you as food, it is merely attempting to drive you off and will generally stop running after a short distance. If you find yourself in close quarters with a moose and cannot get away (perhaps thick brush impedes your progress or your were surprised), try to get behind a large tree and keep yourself opposite the moose. If you can, climb a tree but you must be able to get high enough so that the moose cannot reach you.

Once the moose seems to have left the area, be very careful. Moose have been known to return in a short time in an attempt to get you again!

If a moose succeeds in attacking you, curl up into a fetal position and play dead. Do not attempt to fight back as this will only further enrage the animal. Generally the moose will stomp and kick at you. Protect your head, back, and neck as much as possible."

Tävlingsresultat 2011

  • Carlsbad half-marathon 21,1km USA 1.15.23