Denna gång innebar utebliven klocka på armen att 37.30-38.00 som var målet första milen blev 39.02! Hela 2 minuter långsammare än i fjol. Skall erkänna att jag blev lite stressad då jag blev varse detta efter 10km ;-). Trodde faktiskt att jag höll 38:a-tempo.
Men det var ändå som jag sa vid vätskelangningen vid 11km:
- Jo, det känns faktiskt bra det är bara klockan som är mycket ;-)
Hursomhelst efter 10km tog jag upp kampen med mitt pers från förra året och ökade successivt farten hela vägen in till mål. Jo faktiskt var det precis så. Jag gasade mer och mer HELA vägen in. Helt sjukt att det gick. Jag for som en het kniv genom ljummet smör rakt igenom fältet och den skönaste stunden på hela loppet var då jag närmade mig slutet av aborrebacken. Där högst uppe på toppen visste jag att min fru Lena skulle langa vätska för andra gången och jag såg fram emot att "visa upp mig" lite längre ram i fältet denna gång. Jag erkänner, jag funkar så.... det sitter i fortfarande, jag vill fortfarande impa på henne ;-).
Sista 15 kilometrarna sprang jag på 56.02. Det var verkligen tokbra utan överdrift. Endast 5st svenskar i startfältet överträffade detta exempelvis. Ett mycket udda sätt att springa Lidingöloppet på eftersom jag liksom aldrig efter 10km passeringen hade någon att direkt springa med i mer än 50 meter.
Foto DECA TEXT & BILD
Mest nöjd är man förstå med att Hälle lyckades ta hem lagsegern och det kändes skönt att jag kunde vara med och bidra till detta. Även Martin Käll Olsson gjorde ett kanonlopp och blev fjärde svensk på 1.48 men övriga Hälleiter träffades av klubban under andra hälften av loppet och kan knappast påstås ha överträffat sig själva. Som tur var var det inte heller jackpot i konkurrentklubbarna så vi lyckades ändå ta hem lagsegern. Men marginalen var inte bred. Endast 4 minuter och 4 sekunder var marginalen till studenten-smurfana från Stockholm.
Foto DECA TEXT & BILD
Men lagpriset "guds hand" - har nu hittat hem igen till västkusten och som jag förstått det blir den kvar här nu. Hoppas att det ändå fortsättningsvis blir drag i lagtävlingen på lidingöloppet. Vore grymt synd annars.
Loppet gav grym mersmak och nu när jag sett att jag kan springa lopp med lugn inledning och sedan klara stenhårt tempo mot slutet (35.41 sista 9,8km från grönsta!)utan tendens till att tröttna, så inger detta goda förhoppningar om att sub 2.40 i Florens ändå kan vara en möjlighet.
Awsome feeling. Bara grymt nöjd helt enkelt.
