Stramilano 2011

Blev en joggingtur....

Tyvärr var vilopulsen som för mig brukar vara stabil kring 35-37 slag/minut hela 52-54 slag/minut på tävlingsdagens morgon. Lite röd i halsen var jag också. Ingen feber, ingen sjukdomskänsla i övrigt utan pigg och fräsch i övrigt.
Kändes som att jag var för fräsch för att inte träna lite lätt men att pressa hjärtat till att slå med 95% av max i 1 timme och 12 minuter vore ingen bra idé.
Ville ändå känna lite på banan så jag sprang helt sonika runt loppet i maklig fart utan att fresta på så att pulsen blev hög. 90 minuter ungeför mot kanske mösjliga 1.12- 1.13 någonting som jag tror hade varit möjligt.
Det var ett förnuftigt val och jag blev bara ännu friskare till dagen efter då pulsen var nere på 47 slag/minut. Jag fortsätter att vänta med kvalitetspass och träningar tills pulsen är normal igen.
Min respartner Johan Hellman från Strömstad hoppades på en tid under 1.13 men var lite osäker på formen inför årets första tävling såklart. Därför var han särskilt nöjd med att ha överträffat detta mål med grymt fina 1.11.48!!!
Gott att klämma sig under 1.12 så precis. 1.12.00 är ju gränsen för SM kvalifikation till 10 000 meter, halv- och helmarathon. Johan satsar i år på TSM 12km och Stockholm marathon.
Han blir tuff att tas med i år igen ;-)
Banan då? Ja alltså jag har ALDRIG settt en plattare bana oavsett distans. Få svängar och bra underlag. Lägg därtill bra väder (14 grader och mulet) så förstår ni att det var persvänligt i Söndags.

Trots de fina förhållandena så lyckades klasslöparen och segraren Kipkoech inte slå banrekordet 59.17 (Paul Tergat 2001) utan fick nöja sig med en tid strax över timmen. Kipkoech var f ö 2:a i Kenyanska uttagningarna till Terräng-VM nu i år.

Rätt nöjd med att jag lyssnade på kroppen men det var grymt tråkigt att springa och jogga bland alla andra som tävlade. Får försöka hålla mig frisk nästa gång.