Marathona di Firenze 2.37.42

Florens marathon i slutet av november är en chansning rent vädermässigt, helt klart är det så. Kanske borde man egentligen välja ett lite säkrare alternativ om man verkligen verkligen inte vill att det skall kunna bli jävelusiskt väder. Vi fick 5-6 grader plus och regn men det öste absolut inte ner. Det regnade, men öste ner gjorde det inte och det är man såklart glad över. Så som väderförhållandena nu blev så tycker jag inte att det kan betraktas som så värst dåliga förhållanden. Det var ju minimal risk att råka ut för vätskebrist exempelvis och jag tror att jag drack ungefär 7 deciliter totalt under maran vilket är ganska lite.

Jag hade lagt upp en plan inför loppet som skulle reultera i 2.36.30 i bästa fall och isåfall med en grym avslutning.

Hamnade redan efter 2 kilometer tillsammans med Anna von Schenk som hade bra uppbackning av Lorenzi Nesi som på cykel coachade samt langade vätska till Anna. Det var grymt inspirererande för mig också eftersom det blev lite nerv i marathonloppet. Jag gjorde också så, på ren inspiration av att höra Lorenzo ropa till Anna flera gånger att hon låg "under pers" , att jag gick upp och drog några pass åt Anna då jag noterade att hon hamnade i spets i vår klunga. Rätt skönt att ha något annat att fokucera på ett tag. Dock inte helt lätt att hitta rätt fart. När man springer marathon så är man ju liksom rätt långt ifrån någon sorts naturlig tröskel. Åtminstone känns det så för mig. För mig känns marathonfarten oerhört diffus, får liksom anstränga mig för att inte hamna i "halvmarathonfart" vilket är en fart som jag finner mycket enklare och som känns naturlig för mig.

Efter 28km så splittrades vår klunga och jag kände mig väldigt pigg och hamnade som vanligt i spets men det var tre italienare som hängde på. Vågade inte fullt ut testa en fartökning vid 30km av rädsla för att bli ett av alla väggade offer utmed banan som man i detta skede började passera en efter en. Det var nog tur det för i slutändan blev det ändå riktigt tungt sista 4 kilometrarna.

Höll ändå c:a 3.50 min/km som sämst hela vägen in så det var absolut inte tal om någon väggning.

Gott att kroppen svarade så fint på de lite längre distanserna också.

Många i gänget av Svenskar som åkte ner och sprang denna våta version av Florens marathon gjorde fina lopp. Allra mest imponerad är jag ändå av "combackande" Kristian Algers som gjorde 2.23.14.