Orientering

Efter att ha varit dunderförkyld sedan TIF-terrängen tog jag upp träningen i lördags. Var egentligen fortfarande snorig men på rätt sida om gränsen för att börja försiktigt.
Tyvärr stod det 13,7km orientering på schemat så det kanske egentligen var lite väl tilltaget vilket också kändes mot slutet.
Hur som helst reagerade kroppen rätt på lördagens lopp vilket möjliggjorde genomförande av ytterligare två orienteringstävlingar av på söndag och måndag.

Orsaken till detta plötsligt intensiva orienterande, vilket minsann inte hör till vanligheterna nuförtiden, är att jag skall springa 10-mila på lördag/söndag nästa vecka.

Hur fungerade det dock att läsa kartan? Jodå jag upplevde inte att jag bommade så där kriminellt mycket, håller mig någorlunda i närheten av strecket och kontrollerna men på medeldistanserna, där de brukar gömma kontyrollerna lite bättre, fick jag problem.

Jag lyckades i alla fall med min egen målsättning för helgens tävlingar att inte bomma mer än 3 minuter på någon av de c:a 60 kontroller som passerades under helgens tre tävlingar.

10-mila är något helt annat än att på egen hand springa och hitta rätt på varenda kontroll. Där springer man i klungor och får på sin höjd ta någon kontroll först i klungan någon gång var tionde kontroll eller som i mitt fall då som bara är aktuell för en "hängsträcka" där alla löpare har samma bana, inte ta någon kontroll först alls ;-). Bara ligga med i klungan och hålla koll på riktningen, kodsiffrorna och vilka löpare som tar vägen vart....

Detta 10-mila blir mitt första för Vänersborgs SK. På bilden ser ni utöver mig själv Coach Jonas Hogedal till höger och en av de löpare i klubben som hittar allra bäst i skogen Martin Hogedal. Och nej det är inte en bira jag har i handen, även om det vore värt att fira att jag äntligen är tillräckligt frisk för att träna, utan det är en Loka citron ;-)