Någon dag skall jag ta och presentera en lista över mina favorittävlingar och när jag gör det så kommer Skräck-le-mannen vara topp 3. Först är Lidingöloppet såklart och sedan kommer kraftprovet.
Nu skall man inte tro att Skräck-le-mannen är en löpartävling för det är mycket mer än så......
Har ännu inte deltagit i Tjurruset, varken i Karlstad eller i Stockholm så jag kanske inte har rätt att uttala mig men jag gissar att Vänersborgsvarianten är den som innehåller mest hinder och mest vatten. Den som har erfarenhet av flera av dessa traillopp får gärna kommentera detta.
Så nu åter till loppet:
Det var kallt och blåsit, en sådan där dag då familjen valde att stanna några extra minuter i bilen medan jag hämtade nummerlappen en halvtime innan start. Värmde upp och spanade in banan. Trots att det var väldigt mycket snitslar så var det inte helt självklart hur banläggaren hade tänkt sig det hela. Skall man hoppa svanhopp ner för bryggan där? och sen då? Julius Strömberg, senare trea i loppet samt Johnny Jonasson, även han från Hälle, och jag själv resonerade oss till slut fram till hur vi trodde att banläggaren tänkt sig det hela.
Starten gick och Julius gick snabbt upp i spets. Efter 3 minuters löpning var vi 5st, Julius, Tollesson, Fotbollsspelaren från Brålanda (Ulf Nilsson) och jag själv.
Eftersom "Skräcklemansgeneralen" Jonas Keterlins, dagen till ära klädd i frack, hade upplyst mig inför loppet om att banan var rejält förlängd så hade jag ingen direkt brådska att dra upp ett högt tempo i loppet utan kunde lägga mig i hasorna på andra ivriga löpare.
Efter 10 minuters torrskodd löpning i huvudsakligen obanad terräng var det dags för diket därefter var det dags för ett nytt hinder som inte varit med tidigare och det var en "göl" som verkade vara totalt utan botten, Både Julius och jag missbedömde den totalt och fick tvärstopp. Tollesson somlegat i hasorna på mig ett tag, denna gång utan att nafsa mig på sulorna, såg våra mistag i tid och valde istället att försöka hoppa så låååångt som möjligt och landade mycket bättre än oss andra. Plötsligt hade Tollesson en ledning på 15 meter vilken han dock tappade 10 sekundersenare då han total gick ner sig i nästa mosse ;-)
Så där höll det på ett tag men efter c:a 20 minuter märkte jag att jag inte längre var jagad av de andra. Jag löpte på i samma ansträngning som tidigare, tog hindren på rätt sätt men utan att försöka rycka. Jag var inte säker på om jag "råkat" få en lucka eller om den var välförtjänt. In mot varvningen var luckan dock tillräckligt stor för att jag skulle förstå att detta nog skulle gå vägen ändå.
Väl inne vid varvningen väntadeytterligare hinder varav ett var ett vattenhinder där man skulle doppa huvudet några gånger. Inget märkvärdigt men ruggigt kallt.
På andra varvet var var det da capo på det första, luckan växte hela tiden och jag kände mig pigg. Hindren längs vägen går alltid lätt att forcera då man är i ledningen i loppet.
Vid valet mellan man eler mus var valet självklart lätt. Som gammal tävlingssimmare har jag normalt sett br crawlteknik men i 7-8 gradigt vatten får man nöja sig om mn lyckas få till "tarzansim".
Jag lyckades fixa segern i år igen och det är jag stolt och glad över. Ser ram emot at komma tillbaka nästa år och försöka igen.
Priserna i tävlingen är de mest generösa jag varit med om.
Tack SK Granan för ytterligare en kul tävling.
söndag 9 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Bihåleinflammationen besegrad? + 10km lopp i Trollhättan
Ingen tiomila start för mig alltså.
Surt. Vore grymt kul att vara vältränad och att få ligga med i en klunga på långa natten eller en annan hängsträcka med kartan i bakfickan.
Men jag tog det säkra före det osäkra. Det gulgröna snoret som kom i osinliga mängder i förra veckan visade att det vore allt annat än förnuftigt att pressa ut sig till fullständig utmattning mitt i natten. Och tro mig jag är inte den som släpper en klunga utan strid.
Man måste vara rädd om sin hälsa så är det.
Nu förde detta med sig att jag tog någon extra dags ledighet från träning och efter läkarbesök fixade en kortisonspray som genast gjorde susen. Redan innan helgen var nästäppan borta och det återstår nu bara lite snor då och då men inte mer.
Lena har i år fått vara betydligt mer skadefri än vanligt och formen är lika bra som någonsin förut. Kanske blir det GBG-varvet men då krävs att den förkylning som hon åkte på idag släpper snabbt.
Idag var annars planen att hon skulle springa ett millopp i Trolhättan, Dahlöfsmosse runt. Enligt resultat på tävlingar och kvalitetspass hade det kunnat bli en tid runt 41.30 idag men nu får vi se om hon åtminstone lyckades "mota olle i grind" och lyckas bli frik till i helgen.
Själv valde jag, trots tidigare plan på att vänta med fler tävlingar, att springa loppet. Egentligen ett lätt val. Dahlöfs mosse är en enkel tävling men för mig så har den blivit en av mina favoriter. För det första är det alltid kul när mina positiva svärföräldrar är med och gör löpartävlingen till en kul upplevelse även för Oscar och Noel. Inte helt lätt kanske en regnig vardagskväll såsom idag men det verkar ha funkat bra som vanligt.
Med tanke på att kroppen kännts mer frisk än på mycket länge de senaste dagarna så tyckte jag inför loppet att 34.30-35.00 vore ett troligt resultat i årets upplaga av Dahlöfsmosse runt.
Innan start konstaterade jag att Bröderna Gross värmde upp men att Andreas Åhwall inte verkade vara med. Jag utsåg, i tanken, Henrik Olsson till favorit till tredjeplatsen, kanske i konkurrans av min klubbkamrat Julius Strömberg som jag inte sett på mer än ett halvår och som under den tiden verkade ha vuxit sådär en halvmeter ;-)
Mina träningskamrater Niklas Tollesson, Joakim Engström och Anton Bengtsson var också på plats och jag såg redan innan startskottet fram emot en go kamp oss sinsemellan.
Efter startskottet la jag mig i ett lite defensivt tempo på en 8:e plats i en fyrmannaklunga som anfördes av Jocke och som därutöver också innehöll Anton och Tolle. Hela träningsgruppe samlad första kilometern som gick i c:a 3.20 min/km men som var huvudsakligen svagt utför.
Strax innan kilometermarkeringen valde jag att känna på benen genom att gå up i spets i klungan och öka farten lite. De svarade bra..
Såg att Julius och Henke bildade andraklunga 30 meter längre fram bakom de hejdlöst överlägsna bröderna Gross som detta år gick under 30.50!
Valde att försöka jobba ikapp Henke och Julius snabt i syfte att få lite draghjälp.
Till min förvåning (trodde inte att fler var galna nog att riskera syra på det sättet) fick jag med mig även Tolle.
Har länge tyckt att han inte får ut max på tävlingar men trodde inte att han som har ett pers på 35.52 på milen skulle fixa så många kilometrar i 3.24 fart.
Tycker at det är lite opsykologiskt att kolla bakot alltför mycket så jag har inte full koll.
Hursomhelst så lät jag Julius göra grovjobet och dra i princip hela vägen. Gick upp några gånger jämsides och markerade att jag var beredd att dra en bit men upplevde att det bara föranledde att han ökade farten ytterligare så jag hamnade bakom gen.
Efter 5 kilometer stod var Henrik och Tolle avhängda och Julius och jag gjorde upp om tredjeplatsen. I den kampen fick jag se mig besegrad av unge talangfulle Julius. Fik släppa en lucka mellan 6:e och 7:e kilometern och det gick liksom inte att täppa till den. Jag ville ändå ha en bra tid och lyckades kämpa mig in på 34.00!
Grymt nöjd med pers på den banan. Helt oväntat. Asskönt. Det kommer bli en kul säsong det här också.
Om jag själv var nöjd med min tid så kan man säga att jag var ännu gladare över min träningkamrat Tolles enorma lyft. 34.18! Var fasen kom det ifrån?
Någonting gjorde du rätt Tolle och nu är det bara att fortsätta. Även pers på Anton med 34.53. Jocke som dominerat på alla tröskelpass och VO2max pass i vinter hade en tung dag och kunde inte nå upp till normal standard denna gång.
Bröderna Gross hade en intern fight som vanligt. I år verkar de vara väldigt jämna. Det är liksom inte samma Gross broder som vinner varje gång. i Fontin var det Peter, i TIF-terrängen Henry, i TSM Henry men nu var det Peters tur igen. Tydligen med en våldsam spurt.
Nu kör jag 10 x 3min @ 10k fart påterrängspår imorgon sedan skall jag ta två lugna dagar med mysjogg innan jag på lördag hoppas vara med och slåss om segern i 2010 års upplaga av "skräcklemannen", Vänersborgs tuffare version av tjurruset.
Surt. Vore grymt kul att vara vältränad och att få ligga med i en klunga på långa natten eller en annan hängsträcka med kartan i bakfickan.
Men jag tog det säkra före det osäkra. Det gulgröna snoret som kom i osinliga mängder i förra veckan visade att det vore allt annat än förnuftigt att pressa ut sig till fullständig utmattning mitt i natten. Och tro mig jag är inte den som släpper en klunga utan strid.
Man måste vara rädd om sin hälsa så är det.
Nu förde detta med sig att jag tog någon extra dags ledighet från träning och efter läkarbesök fixade en kortisonspray som genast gjorde susen. Redan innan helgen var nästäppan borta och det återstår nu bara lite snor då och då men inte mer.
Lena har i år fått vara betydligt mer skadefri än vanligt och formen är lika bra som någonsin förut. Kanske blir det GBG-varvet men då krävs att den förkylning som hon åkte på idag släpper snabbt.
Idag var annars planen att hon skulle springa ett millopp i Trolhättan, Dahlöfsmosse runt. Enligt resultat på tävlingar och kvalitetspass hade det kunnat bli en tid runt 41.30 idag men nu får vi se om hon åtminstone lyckades "mota olle i grind" och lyckas bli frik till i helgen.
Själv valde jag, trots tidigare plan på att vänta med fler tävlingar, att springa loppet. Egentligen ett lätt val. Dahlöfs mosse är en enkel tävling men för mig så har den blivit en av mina favoriter. För det första är det alltid kul när mina positiva svärföräldrar är med och gör löpartävlingen till en kul upplevelse även för Oscar och Noel. Inte helt lätt kanske en regnig vardagskväll såsom idag men det verkar ha funkat bra som vanligt.
Med tanke på att kroppen kännts mer frisk än på mycket länge de senaste dagarna så tyckte jag inför loppet att 34.30-35.00 vore ett troligt resultat i årets upplaga av Dahlöfsmosse runt.
Innan start konstaterade jag att Bröderna Gross värmde upp men att Andreas Åhwall inte verkade vara med. Jag utsåg, i tanken, Henrik Olsson till favorit till tredjeplatsen, kanske i konkurrans av min klubbkamrat Julius Strömberg som jag inte sett på mer än ett halvår och som under den tiden verkade ha vuxit sådär en halvmeter ;-)
Mina träningskamrater Niklas Tollesson, Joakim Engström och Anton Bengtsson var också på plats och jag såg redan innan startskottet fram emot en go kamp oss sinsemellan.
Efter startskottet la jag mig i ett lite defensivt tempo på en 8:e plats i en fyrmannaklunga som anfördes av Jocke och som därutöver också innehöll Anton och Tolle. Hela träningsgruppe samlad första kilometern som gick i c:a 3.20 min/km men som var huvudsakligen svagt utför.
Strax innan kilometermarkeringen valde jag att känna på benen genom att gå up i spets i klungan och öka farten lite. De svarade bra..
Såg att Julius och Henke bildade andraklunga 30 meter längre fram bakom de hejdlöst överlägsna bröderna Gross som detta år gick under 30.50!
Valde att försöka jobba ikapp Henke och Julius snabt i syfte att få lite draghjälp.
Till min förvåning (trodde inte att fler var galna nog att riskera syra på det sättet) fick jag med mig även Tolle.
Har länge tyckt att han inte får ut max på tävlingar men trodde inte att han som har ett pers på 35.52 på milen skulle fixa så många kilometrar i 3.24 fart.
Tycker at det är lite opsykologiskt att kolla bakot alltför mycket så jag har inte full koll.
Hursomhelst så lät jag Julius göra grovjobet och dra i princip hela vägen. Gick upp några gånger jämsides och markerade att jag var beredd att dra en bit men upplevde att det bara föranledde att han ökade farten ytterligare så jag hamnade bakom gen.
Efter 5 kilometer stod var Henrik och Tolle avhängda och Julius och jag gjorde upp om tredjeplatsen. I den kampen fick jag se mig besegrad av unge talangfulle Julius. Fik släppa en lucka mellan 6:e och 7:e kilometern och det gick liksom inte att täppa till den. Jag ville ändå ha en bra tid och lyckades kämpa mig in på 34.00!
Grymt nöjd med pers på den banan. Helt oväntat. Asskönt. Det kommer bli en kul säsong det här också.
Om jag själv var nöjd med min tid så kan man säga att jag var ännu gladare över min träningkamrat Tolles enorma lyft. 34.18! Var fasen kom det ifrån?
Någonting gjorde du rätt Tolle och nu är det bara att fortsätta. Även pers på Anton med 34.53. Jocke som dominerat på alla tröskelpass och VO2max pass i vinter hade en tung dag och kunde inte nå upp till normal standard denna gång.
Bröderna Gross hade en intern fight som vanligt. I år verkar de vara väldigt jämna. Det är liksom inte samma Gross broder som vinner varje gång. i Fontin var det Peter, i TIF-terrängen Henry, i TSM Henry men nu var det Peters tur igen. Tydligen med en våldsam spurt.
Nu kör jag 10 x 3min @ 10k fart påterrängspår imorgon sedan skall jag ta två lugna dagar med mysjogg innan jag på lördag hoppas vara med och slåss om segern i 2010 års upplaga av "skräcklemannen", Vänersborgs tuffare version av tjurruset.
måndag 26 april 2010
TSM och inställd Tiomilastart
Innan mina otaliga bihåleinflammationer började rada upp sig i vintras hann jag lägga en planering som innebar att jag skulle lyckas kombinera satsning på både orientering och terränglöpning under våren. Planen var att både satsa på Ultralång-SM i orientering och Tiomila men fortfaranda kunna göra en ful satsning mot Terrräng-SM.
Nu blev det p g a snö och infektioner varken hackat eller malet och jag kan konstatera att jag på terräng-SM var c:a minuten långsammare jämfört med vad jag hade hoppats på i höstas.
Jag är inte missnöjd med loppet, tvärtom 28.32 på den 8,02km långa banan var precis vad jag hade i kroppen den här helgen, det är bara det att jag hade behövt vara i bättre form för att kunna vara användbar i exempelvis tiomila i min nya orienteringsklubb Vänersborgs SK.
Nu dras jag dessutom med en lättare bihåleinflammation vilket gör att jag får ta det lite lugnt vad gäller tävlingar ett par veckor.
Allvarligt talat har jag inga större problem att avstå tävlingar nu när man inte hunnit träna upp en bra bas. Det blir betydligt roligare när man är 100% frisk och har 10 veckor med bra mängd bakom sig. Ser därmed fram emot följande tävingar under sommaren:
6-Juni Friskusloppet 10km(Varberg)
10-jul Strömstadsloppet 10km
23-jul Kraftprovet 11,6km
31-jul Falkenbergsloppet 10km
Riktiga stadslopp med kul publikstöd och väldigt bra arrangemang.
Vad beträffar orientering så är det bara hängsträckor eller åtminstone masstarter som är intressant för min del. har inte planer på att lära mig orientera ordentligt på egen hand.
Behärskar dock hyfsat att ligga med i en klunga och stämma av detaljerna längs med vägen.
Behållningen från TSM i år tycker jag vara min fru Lenas lopp. 17.06 på 4020 meter innebar 4.15 min/km. Kändes askul att kunna stå vid sidan om och skrika och heja på henne i denna en av mina absoluta favorittävlingar.
Nu blev det p g a snö och infektioner varken hackat eller malet och jag kan konstatera att jag på terräng-SM var c:a minuten långsammare jämfört med vad jag hade hoppats på i höstas.
Jag är inte missnöjd med loppet, tvärtom 28.32 på den 8,02km långa banan var precis vad jag hade i kroppen den här helgen, det är bara det att jag hade behövt vara i bättre form för att kunna vara användbar i exempelvis tiomila i min nya orienteringsklubb Vänersborgs SK.
Nu dras jag dessutom med en lättare bihåleinflammation vilket gör att jag får ta det lite lugnt vad gäller tävlingar ett par veckor.
Allvarligt talat har jag inga större problem att avstå tävlingar nu när man inte hunnit träna upp en bra bas. Det blir betydligt roligare när man är 100% frisk och har 10 veckor med bra mängd bakom sig. Ser därmed fram emot följande tävingar under sommaren:
6-Juni Friskusloppet 10km(Varberg)
10-jul Strömstadsloppet 10km
23-jul Kraftprovet 11,6km
31-jul Falkenbergsloppet 10km
Riktiga stadslopp med kul publikstöd och väldigt bra arrangemang.
Vad beträffar orientering så är det bara hängsträckor eller åtminstone masstarter som är intressant för min del. har inte planer på att lära mig orientera ordentligt på egen hand.
Behärskar dock hyfsat att ligga med i en klunga och stämma av detaljerna längs med vägen.
Behållningen från TSM i år tycker jag vara min fru Lenas lopp. 17.06 på 4020 meter innebar 4.15 min/km. Kändes askul att kunna stå vid sidan om och skrika och heja på henne i denna en av mina absoluta favorittävlingar.
söndag 18 april 2010
Shoppa från USA: så mycket kostar det
Har tidigare rekomenderat www.runningwarehouse.com och www.roadrunnersports.com som bra och välsorterade löparbutiker i USA. I samband med detta har det kommit frågor om hur dyrt det blir i slutändan.
Själklart ökar shipping kostnaden per pryl ju mindre ordern är så rekomendationen är att gå ihop med några andra löparpolare och lägga en order ihop. Så gjorde vi i vår löpargrupp och här kommer ett räknexempel på en order från runningwarehouse som jag nu väntar på.
Dubbelklicka på tabellen så kan man läsa vad där står.
lördag 17 april 2010
Nice to be back in business
Efter fyra-fem ostörda veckor med träning har jag nu både mått en ny nivå jämfört med tidigare under året och hunnit tävlingsdebutera.
6, 10, 12 och 13 mil har det blivit de senaste veckorna och kroppen absorberar träningen utan att protestera. Det märks snabbt att kroppen hyfsat nyligen vants vid att klara sådana mängder. Största skillnaden mot i höstas då jag var i riktigt bra form är at jag nu absolut inte klarar av stor mängd kvalitet. Ligger ungefär på 40-50% av den kvalitetsmängd som jag körde i höstas i veckan. Detta trots at totalmängden är liknande den som jag körde i höstas.
Men det blir oerhört mycket bättre varje vecka.
Nu i onsdags körde jag Göteborgs terräng-DM i Fontin på en 4,13km lång bana. Har tidigare år haft 14.14 samt 13.57 på den banan och är därför klart nöjd med att prestera 14.01 i år. Öppnade försiktigt och avslutade starkt. En taktik som är att rekomendera då man inte är riktigt säker på formen.
Idag sprang jag TIF-terrängen 6,07km i Trollhättan. 21.20 min innebar 14s mer än i fjol men jag var mycket nöjd med genomförandet och det faktum att jag presterade i paritet med mina normala "kombatanter" Jan Svensson och Jari Repo från TIF.
Tror att min form kommer att fortsätta brant uppåt de närmaste 4 veckorna.
6, 10, 12 och 13 mil har det blivit de senaste veckorna och kroppen absorberar träningen utan att protestera. Det märks snabbt att kroppen hyfsat nyligen vants vid att klara sådana mängder. Största skillnaden mot i höstas då jag var i riktigt bra form är at jag nu absolut inte klarar av stor mängd kvalitet. Ligger ungefär på 40-50% av den kvalitetsmängd som jag körde i höstas i veckan. Detta trots at totalmängden är liknande den som jag körde i höstas.
Men det blir oerhört mycket bättre varje vecka.
Nu i onsdags körde jag Göteborgs terräng-DM i Fontin på en 4,13km lång bana. Har tidigare år haft 14.14 samt 13.57 på den banan och är därför klart nöjd med att prestera 14.01 i år. Öppnade försiktigt och avslutade starkt. En taktik som är att rekomendera då man inte är riktigt säker på formen.
Idag sprang jag TIF-terrängen 6,07km i Trollhättan. 21.20 min innebar 14s mer än i fjol men jag var mycket nöjd med genomförandet och det faktum att jag presterade i paritet med mina normala "kombatanter" Jan Svensson och Jari Repo från TIF.
Tror att min form kommer att fortsätta brant uppåt de närmaste 4 veckorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)