Nystart

Nöjd med träningen förra veckan. Så här bra har jag inte tränat sedan i november.

Vecka 5

Sö löpning återhämtning 10,00 km 00:51:00 5:06 min/km -
sö progressivt 5.00 min/km till 3.20min/km 16,30 km 01:03:00 3:52 min/km -
lö progressivt pass upp till Tröskelpass 18,00 km 01:10:00 3:53 min/km -
lö prgressivt till marathonfart 12,00 km 00:47:00 3:55 min/km -
fre löpband på lunchen bergsprogrammet (2,5 -7,5g 10,00 km 00:45:00 4:30 min/km -
tor löpband distans 20,00 km 01:20:00 4:00 min/km -
ons Distans + marathonfart 8km 18,00 km 01:16:00 4:13 min/km -
tis löpband distans 15,00 km 01:07:00 4:28 min/km -
mån distans löpband hemma 15,00 km 01:10:00 4:40 min/km -

Löpning totalt vecka 5: 134,30 km 09:29:00 4,14 min/km

San Diego en plats långt borta men som känns som hemma.

Huvudsysslan under sista två veckorna i San Diego 17 grader i vattnet och 22 grader i luften.


Några Doritos till sedan klarar man en timme till i vågorna.



Så här såg kosten ut.....


Tja hur mång besök på Roadrunnersports blev det nu? En grymt bra löparbutik, typ 10 x löplabbet i sortiment och 1000 ggr löplabbet i service.


Lena hittade visserligen en hel del på Roadrunnerssports hon med, men mest handlades det i Runningskirts egna butik i Encinitas.


1-3 gånger i veckan tränade vi ihop med lokala "San Diego Track club" som inte alls var så "elitig" som den låter. Istället var det en breddklubb med upp till 400 deltagare på en vanlig tisdagsträning. En skön tillställning där Coach Paul gick omkring bland oss deltagare med megafon och instruerade samt peppade oss under passet. Grymt koncept för att bredda löpningen!


Lena i Mission bay där vi tränade på egen hand på förmiddagarna innan det blev surfdags. Just här kördes 5/2-2010 amerikanska mästerskapen i terränglöpning. Tyvärr bodde vi inte så att vi kunde komma hit utan bil, det hade varit ännu bättre.


Hollywood...



Under en familjesemester måste man ta varje tillfälle till bonusträning. Här springer jag ett 30-minuterspass vid ett observatorium utanför Hollywood då barnen tog en välbehövlig "nap" i bilen. Grym utsikt även fast det inte riktigt syns så bra på bilden..


That´s my babe!


Alltså jag kan inte surfa. Men att leka i vågor av den här storleken, kallas tydligen "boggiesurfning" är grymt kul. Timar man vågen rätt tar vågen en upp till 150 meter i rätt hög fart. Askul ;-)

Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra San Diego till vårt andra hem. Fly bort från kylan i januari 3-4 veckor, ladda kroppen med D-vitamin och ge immunförsvaret en chans att stå emot kräksjuke- och influensaattackerna som för eller senare attackerar en här hemma.
Vi har haft en skön semester i Kalifornien och att komma hem till Sverige så här i slutet av januari är helt ok, nu är det ju bara 2 månader kvar tills tävlingarna drar igång.
Träningen då Robert? Tja helt ok. Jag har inte orkat eller kunnat tillämpa milknarkning over there. Har faktiskt haft känningar lite varstans hela tiden sedan maran i november. Nu visade sig formen vara ok ändå då jag sprang Carlsbads half-Marathon 24 Jan på 1.15.23. Nu ställer jag in siktet mot TSM 17 april.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Att det skall vara så svårt att ställa om...

Skulle kört backintervaller i Fontin idag. Hade hoppats på sällskap av några av några kompisar men fick reda på att det var "ensam är stark" som skulle gälla för mig om jag skulle genomföra passet enligt plan. Mentalt hade det nog varit bra om jag löpt linan ut och åkt ditt och köttat intervallerna i det kalla regnet. Sånt stärker en mentalt. Men jag dröjde istället kvar på jobbet och körde ett 75 minuters pass på löpbandet hemma istället. Ger mig själv knappt godkänt för detta. Insprängda 8km i 3.37 min/km gjorde att jag fick ett lite lättare kvalitetspass ändå men SKÄRPNING säger jag till mig själv. Nästa gång skall jag inte vika av från planen.

Marathona di Firenze 2.37.42

Florens marathon i slutet av november är en chansning rent vädermässigt, helt klart är det så. Kanske borde man egentligen välja ett lite säkrare alternativ om man verkligen verkligen inte vill att det skall kunna bli jävelusiskt väder. Vi fick 5-6 grader plus och regn men det öste absolut inte ner. Det regnade, men öste ner gjorde det inte och det är man såklart glad över. Så som väderförhållandena nu blev så tycker jag inte att det kan betraktas som så värst dåliga förhållanden. Det var ju minimal risk att råka ut för vätskebrist exempelvis och jag tror att jag drack ungefär 7 deciliter totalt under maran vilket är ganska lite.

Jag hade lagt upp en plan inför loppet som skulle reultera i 2.36.30 i bästa fall och isåfall med en grym avslutning.

Hamnade redan efter 2 kilometer tillsammans med Anna von Schenk som hade bra uppbackning av Lorenzi Nesi som på cykel coachade samt langade vätska till Anna. Det var grymt inspirererande för mig också eftersom det blev lite nerv i marathonloppet. Jag gjorde också så, på ren inspiration av att höra Lorenzo ropa till Anna flera gånger att hon låg "under pers" , att jag gick upp och drog några pass åt Anna då jag noterade att hon hamnade i spets i vår klunga. Rätt skönt att ha något annat att fokucera på ett tag. Dock inte helt lätt att hitta rätt fart. När man springer marathon så är man ju liksom rätt långt ifrån någon sorts naturlig tröskel. Åtminstone känns det så för mig. För mig känns marathonfarten oerhört diffus, får liksom anstränga mig för att inte hamna i "halvmarathonfart" vilket är en fart som jag finner mycket enklare och som känns naturlig för mig.

Efter 28km så splittrades vår klunga och jag kände mig väldigt pigg och hamnade som vanligt i spets men det var tre italienare som hängde på. Vågade inte fullt ut testa en fartökning vid 30km av rädsla för att bli ett av alla väggade offer utmed banan som man i detta skede började passera en efter en. Det var nog tur det för i slutändan blev det ändå riktigt tungt sista 4 kilometrarna.

Höll ändå c:a 3.50 min/km som sämst hela vägen in så det var absolut inte tal om någon väggning.

Gott att kroppen svarade så fint på de lite längre distanserna också.

Många i gänget av Svenskar som åkte ner och sprang denna våta version av Florens marathon gjorde fina lopp. Allra mest imponerad är jag ändå av "combackande" Kristian Algers som gjorde 2.23.14.

En låååång kalldusch

Årets sista tävling för min del blir Florens marathon nu på Söndag.
Jag känner mig i helt OK slag även fast jag nog måste erkänna att jag antagligen tappat lite sedan jag var som mest toppad inför Lidingöloppet för 2 månader sedan.
Har hållit i träningen något sånär och har kommit upp i c:a 90-100 km per vecka i snitt sedan Lidingöloppet. Men jag är inte deffad och jag har sprungit extremt få pass som överstigit 20km i längd. Jag hoppas dock att jag är rätt så uthållig av naturen och att jag med hyfsad veckomängd ändå har byggt en bra uthållighetsbas.

jag ser fram emot resan till Florens ihop med flera löparvänner och jag ser fram emot pastaracen på fredag och lördag där i Italien. Jag ser dock inte sådär jättemycket fram emot den superlånga kalldusch som loppet kommer innebära....

4 grader och ösregn!!!!!

Shit alltså.

Hur klär man sig? Neoprene? tips någon?

//Robert