Varbergsloppet 2009 med nytt VDOT pers!

VDOT 62,73 om man räknar på den kontrollmätta distansen 10,59 och hela 63,3 i VDOT om man hellre tror på Garmindistansen 10.67 , Ja så pass bra resultat nådde jag i dagens kvartsmarathon via tiden 36.10.

Det blåste gynnsamma vindar vilket innebar att avslutningen som var mycket vindutsatt var sned medvind, detta hjälpte nog till en hel del. Det var dock ett av mina bättre lopp hittils.

Varbergsloppet är ett sådär halvstort lopp och det lockar lagom med elit vilket innebär att jag får nöjet att känna att jag är med i toppen.

Starten gick och jag lade mig omedelbart i ett behagligt tempo som jag visste skulle placera mig klart längre ner i fältet än vad jag skulle hamna senare i loppet. Första kilometern gick på 3.23 min/km vilket senare skulle visa sig bli snittfarten för hela loppet. Helt rätt utgångsfart. Fördelen med att gå ut lugnt är att det är lätt att hålla en bra löpekonomi. Lättare att hålla en bra rytm när man inte går för fullt. Lade mig i en klunga av solvikinglöpare de första 2 kilometrarna. Låg väl på ungefär 15:e vid 2 kilometer men kände att jag hade ett par växlar till att lägga in när jag ville. Gick ifrån Olle Dahlberg och Jan Svensson som bildade den solvikingsklunga som jag hade haft sällskap med, kom ifatt IFK Umeås Daniel petterson efter 3 kilometer och gick om direkt. Nu såg jag en Hässelbylöpare, en Rigorlöpare och min klubbkompis Johan Gredenius framför mig. vid 5 kilometer var jag och Johan G själva i en egen klunga och vi innehöll då placering 6 och 7. Jag gick om Johan nästan direkt och hörde att hans andning var tyngre än min. Gött tänkte jag ;-) Fast jag sprang inte om med fart för jag hade inget emot lite sällskap i jakten på de framförvarande.
Kilometrarna fram till 8:e kamperade Johan och jag ihop med mig som lokomotiv och viu jagade sakta men säkert allt närmare och närmare Mikael Kälebo IFK Halmstad som innehade 5:e platsen.

Jag är själv inponerad av andra halvan av loppet som gick i ett ruggigt tempo se nedan:

1km: 3.23
2km: 3.29
3km: 3.32
4km: 3.26
5km: 3.31
6km: 3.24
7km: 3.14 (inkluderade ett parti med flackt utför)
8km: 3.25 (småkuperat terrängspår)
9km: 3.26 (småkuperat terrängspår)
10km: 3.15 (flack asfalt)
10,67km: 2.02 (3,04min/km)

Gled ifrån Johan G efter 8 kilometer och fångade in Mikael Kälebo när det var 600 meter kvar och avslutade med en anaerob spurt för att få en välförtjänt 5:e plats efter ett av mina bästa lopp hittills!

Helt oväntat också eftersom jag måndag till fredag sprang hela 8 mil denna vecka och har tränat väldigt mycket mängd de senaste 4 veckorna. Benen var allt utom fräscha igår när jag tuggade 15 kilometer småstig/terrängspår. Tydligen funkade det den här dagen helt enkelt trots mycket träning nära inpå tävlingen. Vet inte om det alltid kommer vara så.

VO2 max med Eritreansk sparring

Igår Onsdag kördes det som brukligt är kvalitetspass i Fontin i vår lilla trräningsgrupp. Party-Patrik, Hulk-Nicke och så Merath Bata som joinade oss för ett pass denna gång. Merath är från Eritrea och har kommit till Sverige som flykting. Hon är också en sjuhe3lsikes löpare med personbästa på 1500 meter och 5000 meter som får mina pers att framstå som juniortider.

8 x 900 meter med 60s vila blev det denna gång. Tiderna för min del:

2.54
2,55
2,56
2,57
2,58
2,57
3,01
3,02

mattades rejält mot slutet men annars funkade 60s bra som vila jämfört med de 2 minuter som vi vanligtvis brukar lyxa till det med.

Formen ser bra ut inför Varbergsloppet på lördag.

Strömstads stadslopp

Vi kom iväg till Strömstad och jag sprang 10 kilometeters loppet. Det var i sanning ett kanon arranmgemang som vi skulle kunnat njuta ännu mer av om vi hade haft friska barn. Det fanns bra med lekplatser till och med sådant där "upplåsbart" på själva TC. Nu fick Lena tyvärr hålla barnen ifrån dessa allmäna lekplatser och det blev en blixtvisit till själva loppet.
Startfältet var lysande. Kenyaner av ovanligt bra klass fanns på plats och endast den höga temperaturen hindrade dem från att slå det tidigare gällande banrekordet på 28.34.

Själv gjorde jag ett stabilt lopp men utan att överträffa mig själv. 35.44 på den faktiskt relativt kuperade stadsloppsbanan och i 28 graders värme var jag nöjd med denna dag. Höll jämn fart loppet igenom och jag höll medvetet igen i början av loppat av respekt för värmen.

Totalt 100 km förra vecka. Ett VO2 maxpass, ett tröskelpass och en tävling. man får vara klart nöjd ;-)

10 x 3.30min på terrängspår med 30s vila

Veckans kvalitetspass nummer 1 är avklarat. Det blev 10st hårda 3.30 minuters intervaller på kuperat terrängspår. Joggvilan på 30s kändes faktiskt lagom då vi lyckades få tempot att anpassas efter den korta vilan. "Vi" denna gång var Jocke och Party-Patrik.

Party-Patrik som hade haft en hård helg på festfronten och dessutom tränat med Hälles nyförvärv Mereth Bata dagen innan fick kasta in handduken redan efter 2 intervaller. Jocke och jag var riktigt jämna och stod för farthållningen ungefär lika mycket vardera.

Vi körde milen på Fontin och hann precis runt ett varv på de tio intervallerna.
Lyckad träningsform men det krävs att man är väldigt jämna för att man skall ha nytta av varandra.
30-30 intervaller är bättre ur det hänseendet.

På lördag väntar Strömstadmilen och det skall bli intressant att se vilka resultat det blir nu när jag inte drar ner på mängd eller kvalitet under sommartävlingarna.
Målet är ju höstens terränglopp och framförallt Lidingöloppet som jag ofta tänker på under mina pass nuförtiden.

Close to a moose attack?

Survive an Attacking Moose

Igår kväll vid 22.40 när det äntligen blivit svalt och barnen lagt sig drog jag ut på dagens enda träningspass. Det skulle bli en mil i terrängspåret nära vår bostad.
Jag kände mig rätt fräsch i benen för första gången på 5 dagar och temperaturen ar mycket behaglig. Det var riktigt skönt att springa helt enkelt.

Så efter c:a 4 kilometer så dök det plötsligt från ingenstans upp en stor jävla älg på elljusspåret, mitt ivägen för mig. Riktigt nära dök hon upp också. Jag såg den inte förrän den hoppad upp på spåret från skogen intill och direkt var en bara 10 meter ifrån mig! Jag insåg allvaret i situationen eftersom jag är väl medveten om att älgar normalt sett inte hoppar upp mot en utan snarare isåfall springer ifrån oss människor då vi kommer för nära. Den här älgen hade dock ingen respekt alls för mig. Kanske hade den en kalv att försvara inne i skogen vad vet jag.

Tror att det var typ 30:e gången jag stött på en älg iskogen. Har ju lubbat runt i skogen en hel del eftersom jag orienterade typ varje dag i 10 år ungefär men aldrig förr har jag stött på en älg som varit så här jävla närgången.

Vet inte varför jag inte lade benen på ryggen direkt. Det är ju, har jag förstått i efterhand efter en del googlande, det man skall göra då en älg beter sig som den här gjorde. Antagligen var det den snarlika situationen med argsinta hundar som gjorde att jag inte sprang iväg utan försökte "tala älgen till rätta" samtidigt som jag sakta gick lite åt sidan. Ni vet väl att det är som förgjort att lägga benen på ryggen om ni möter en byracka av fel sort. Jaktinstinkten kickar in och de tror att de är oövervinnerliga ;-)

Nu har ju inte älgar någon jaktinstinkt så risken för att de skall jaga ikapp mig om jag gör snabb reträtt är minimal.

Jag hann inte tänka ut detta på plats utan det är i efterhand som jag blivit så här klok. På plats agerade jag enligt följande:

Tröskelkungen- Säger till Älgkon att hon skulle vara lugn och att jag inte skule gå vidare på spåret. "Du kan gå ditåt så går jag hitåt". Försöker samtidigt försiktigt lägga någon meter extra mellan älgen och mig själv.

Älgen - svarar inte men visar att det inte alls är OK att sakta glida några meter åt höger från spåret genom att minska det redan rätt minimala avståndet till 7 meter och lägga öronen bakåt.

Tröskelkungen - Börjar känna sig som en gisslan och börjar fundera på hur snabb älgafan egentligen är ifall kvick reträtt skulle vara melodin.

Älgen - tycker att tröskelkungen fattar trögt och tar nåra steg till mot honom så att avståndet nu är 4-5 meter.

Tröskelkungen - adrenalinet pumpar men taktiken som är tämligen instinktiv i detta läge är att inte göra något som gör att älgen skall uppfatta mig som ett hot och därför fortfarande inga snabba rörelser. Hinner läsa av att inga träpåkar finns i närheten. Kollar inte ens efter träd att klättra upp i eftersom älgen är för nära för att jag skulle kunna hinna upp i ett. Inser också att bara en idiot skulle försöka försvara sig med sina bara händer mot en 400 - 500 kilos älgko som kan sparka med sina långa ben rakt ramåt fälla mig och sedan trampa på mig...
Bestämmer mig för att deta är max hur nära älgen får komma annars blir det sista utvägen som är en maxrush rakt bakåt på terrängspåret och hoppas på att älgen inte tar upp jakten på mig (som jag nu i efterhand vet kan springa i 56 km/h).

Älgen - Det var då attans vad trög den här idioten är, tar ett steg till mot honom så han fattar att det är jag som bestämmer här. Skogens konung som jag är.

Tröskelkungen - Tar til flykten men tittar oroligt bakåt efter 150 meter och kan konstatera att älgen gett upp loppet.

Summa summarum var väl at jag var snabbare än älgen va?

Hittade också tips på nätet om vad man skall göra om man stöter på en aggresiv älg såsom jag gjorde. Se nedan:

"Sometimes an agitated moose will charge directly toward you and then veer off at the last moment. This is an unmistakable signal that the moose is attempting to scare you off because it perceives you as a threat. Other signs of moose aggression include walking toward you, laying back its ears, stomping the ground, and swinging its head from side to side.

Should a moose attack, you can usually make a run for it and be OK. The moose is does not consider you as food, it is merely attempting to drive you off and will generally stop running after a short distance. If you find yourself in close quarters with a moose and cannot get away (perhaps thick brush impedes your progress or your were surprised), try to get behind a large tree and keep yourself opposite the moose. If you can, climb a tree but you must be able to get high enough so that the moose cannot reach you.

Once the moose seems to have left the area, be very careful. Moose have been known to return in a short time in an attempt to get you again!

If a moose succeeds in attacking you, curl up into a fetal position and play dead. Do not attempt to fight back as this will only further enrage the animal. Generally the moose will stomp and kick at you. Protect your head, back, and neck as much as possible."