Bilder från Skräcklemannen

Först en länk till lokaltidningens reportage om Skräcklemannen. Även min trogne träningskompis Hulk-Niklas är på bild i reportaget.
http://ttela.se/sport/1.462421


116 deltagare. Tyvärr begränsat till bara män vilket jag tycker är en larvig begränsning.


Efter 3 kilometer hade man redan passerat massor med hinder men här är en bild på det dike man då passerade.


Efter c:a 5 kilometer var det dags för vallgraven som var belägen nära målet och det var därför väl gästat med åskådare. Kul att anlända dit som ledare i loppet. Kan meddela att när jag, som fallet är under tävlingar, har reptilhjärnan påkopplad så funderar jag inte mycket på hur hindren skall passeras eller huruvida det är kallt eller varmt i vattnet. Man bara forcerar helt enkelt och det bara blir simning eller vattenlöpning.





Här kämpar Hulk-Nicke i vallgraven. Kanske kommer armarna väl till pass under klättringen som väntar vid nästa hinder. Nicke är här 6:a i loppet men orienteraren som här ligger framför passerar Nicke i en mäktig spurt på slutet. Stod och blev intervjuad av TT-ela (knasigt tidigt efter målgång) då Nicke mosade på in i mål och jag kan säga att jag är glad att de 80 kilona "pure meat" missade mig med en marginal på en meter. Om någon undrar så kan jag meddela att det där sista målet som Nicke hade inför giftemålet i Juni, att fixa 120 kg i bänkpress nu är avklarat. Han är nu en man om än ännu ej en äkta man och ej heller en skräckleman ;-).



Denna bild är tagen efter att jag passerat vallgraven för fjärde och sista gången. Mjlöksyran är här så hög att jag knappt kan upprätthålla ett löpsteg när jag springer de 50 metrarna till kommande hinder som är av klättra och krypa sort.


Hö Hö HÖ Högen kallas detta hinder. Såg inte jobbigt ut innan start då jag under uppvärmningen testade lite olika sätt att forcera detta hinder på. Alla sätt var helt omöjliga att genomföra med den mjölksyra halt jag hade när det väl var dags att passera hindret. Patetiskt långsamt lade jag upp ett knä på den första högen och pressade mig upp på den andra nivån... Ganska långt ifrån det spänstiga sätt jag forcerade hindret på under uppvärmningen. Trodde aldrig att loppet skulle vara så mjölksyraframkallande. Skillnaden mot ett vanligt löplopp är ju bland annat att det är betydligt svårare, för att inte säga omöjligt, i detta lopp att ligga på mölksyra tröskeln. Hindren skall ju passeras liksom... kosta vad det kosta vill beträffande mjölksyratillskott.


Bortanför Hö Hö Hö Högen stod det lite traktorer och släp som skulle forceras. Det blev mest krypa under förstås och traktorerna valdes nog som hinder för att detta skall vara en machotävling.











Segraren fick ingen krans utan ett bildäck från Thores däck i Brålande. Nu behöver jag bara vinna två gånger till så har jag tillräckligt för att Peugeoten skall få sig en ny uppsättning däck.