Idag är jag rätt nöjd med mig själv alltså.
Skulle in med bilen på service 9 km från arbetet. Perfekt då att kombinera med löpning båda vägarna. Hade jag haft 9km från hemmet till jobbet istället för 35km så hade det blivit 2 x 9km minst 2 gånger i veckan tänkte jag när jag sprang. Lustigt bara att vi faktiskt bodde på just det avståndet från samma arbetsplats i 8(!!) år utan att jag en endaste gång nyttjade den möjligheten. Då kan man snacka om att vara "utanför zonen" vilket vi var både jag och min fru under i stort sett hela den perioden. Nej det skulle till 2 barn och fel avstånd till jobbet för att man skulle ta varje tillfälle att träna.. :-)
Nu njuter jag alltid av lyxen att kunna ägna mig 100% åt mig själv under den aktuella löprundan. Såå underbart att känna ansträngningen och att kunna tänka på väldigt väldigt lite.
2 kommentarer:
Ja herregud vad många gånger jag tänkt på detta.
Själv inledde jag min löparkarriär samtidigt som småbarnsperioden gick in i sin mest intensiva fas (nyfödd, 2 och 4 år) efter att aldrig ha sprungit innan.
Tänk om jag hade fokuserat på det när jag pluggade, eller inte hade barn?!
Å andra sidan - jag undrar om det inte är just flykten från verkligheten som får en att vilja ge sig iväg... Just nu vrålar två barn, och det tredje spelar bongotrummor bredvid mig. Mitt mantra för att hålla lungnet i de lägena är "lättdistans, lättdistans, lättdistans"
Undrar om det inte står i träningsschemat att jag MÅSTE springa lördag förmiddag...
jo det är helt tydligt så att det är en hel del småbarnsföräldrar som börjar springa. Ingen slump.
Skicka en kommentar