Claes rockar

Har ni läst senaste numret av runner´s world?
Måste säga att jag gillar det Claes Runheim skriver.
Jag har också förundrats över alla dessa människor som går och petar i marken med ett par stavar i händerna.
Va fasen om ni vill ha träning för armarna så tryck till då!
Kan tänka mig att det där medelåldersparet jag mötte på min rullskidrunda igårkväll kom hem och ställde stavarne efter avslutat "träningspass" gick in och firade rejält med kanelbulle efteråt då det varit så duktiga och "tränat".
Och vad är egentligen anledningen till att resultaten på lidingöloppet har gått ner så mycket de sista 20 åren? Min tid från 1994 års lidingölopp på 2.08.20 resulterade då i en 501:a placering men i år hade det räckt till placering 189. Detta trots att det var fler fullföljande 2008 jämfört med 1994. Runheim menar att vi är mer bekväma och väljer idrotter där man inte behöver ta i lika mycket?
Kan det inte vara så att vi svenskar är mycket fetare nu jämfört med 1994? Detta stämmer förstås på mig själv men det kan ju bero på att jag 1994 var bara 19 år och dessutom nyss återhämtad från en allvarlig form av salmonella magsjuka. Jag tänker dock på folk i gemene man. Var inte svensken, även de som motionerar och löptävlar mera deffade för tjugo år sedan?