Tusingar i 3.20 fart

Efter att ha totalvilat onsdag kände jag mig redo för ett tufft pass igen idag.
Kroppen har skickat lite mixade signaler till mig om att ungarnas förkylning vill tränga sig på-
Det finns många teorier om hur man skall "mota olle i dörrn" när man känner att en förkylning är på G. Nu testar jag en av dem och denna variant går ut på att köra på som planerat med ett VO2 max pass (6 x 1000meter med 2 minuters vila). Normalt sett skulle jag tycka att det är ett relativt enkelt pass men den här jädra terrängserien som jag lubbat i sex tisdagar irad är ruggigt slitsam. Jag tror at det beror på att man springer kuperad terränglöpning med mycket syra i benen. I detta avseende skiljer sig terränglöpning, i min mening, väsentligt från banlöpning och landsvägslöpning där man inte går upp och ned i syrahalt på samma sätt. Håller ni med mig?
Kvällens pass var med en klubbkompis, Erik, som just blivit veteran (M35). Han är välmeriterad med något enstaka landslagsuppdrag i senioråldern och det är inspirerande att höra om hans löparliv så här i efterhand (eftersom jag inte höll på med löpning då han var som mest aktiv).
Jag konstaterade att vi körde våra tusingar i betydligy lägre hastighet än vad han som bäst snittat på halmarathon då han gjorde sina bästa tider på den distansen (1.06) .
Jag hoppas att vi båda kommer fortsätta hålla i träningen under vintern och att vi kan tampas i veteranklasserna i många år. Jag är rätt säker på att det är kul att köra Terräng-SM mm när man är veteran. Dessutom finns det ju många trevliga marathonlopp ute i vida världen som man kan resa runt och springa tillsammans med löparhustrun när barnen har flugit ut någon gång i framtiden. Även om det lär dröja eftersom de är 1 och 3 år ;-). Idag var det VAB-dag nr 3 i rad för mig och ögoninfektionerna håller stadigt i sig........