Idag körde vi Hälleträning i Fontin såsom brukligt är på onsdagarna.
På programmet stod förstås VO2 max intervaller och denna gången valde vi att variera oss och valde istället för de klassiska 900 meters intervallerna att köra 3 x 10 x 30-30 dvs 30 sekunders intervall i hög fart (c:a tävlingsfart på 1500 meter) och därefter vila i 30 sekunder o s v. Serievilan var 2 minuter. Det låter kanske som ett enkelt pass men det blir rätt jobbigt efterhand. Mot slutet av passet hade jag 170 - 174 i puls mot slutet av intervallerna och den korta vilan hann bara ta mig ner till 158 i puls. Just detta med att pulsen inte hinner gå ner innan nästa intervall startar gör att man tillbringar lång tid upp på VO2 max d v s mycket tid i röd zon. I denna röda zon jobbar hjärtat på nära max och på så sätt stimuleras det att utveckla en större slagvolym.
Jag blev ordinerad detta pass för första gången under våren 2008 då Kristian Algers lade upp min träning de sista 3 månaderna inför Göteborgsvarvet det året. Första gången jag körde det var jag ensam och då har jag svårt att pressa mig på denna inte såstyrda formen av intervallpass. När man är själv passar tusingar mig bättre eftersom man då kan se tydligt om man håller tillräcklig fart. Idag var vi tre jämbördiga löpare på passet idag: Party-Patrik och Hulken-Nicke (som ännu bara tagit 117,5 kg i bänkpress and the time is ticking..
Det ser kul ut inför Göteborgs terräng-DM på onsdag nästa vecka då vi alla tre skall vara med och kämpa. Jag får nog ta favorittrycket men mitt tips är att den som vill mest vinner, mer än så skiljer det inte. på 4,1 km terränglöpning handlar det väldigt lite om bekväm tröskelfart.... Det är liksom aginizing pain rätt så tidigt i loppet som gäller och sedan bara stå ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar