Terräng-SM - 2009

Ja nådda man målet egentligen... ja visst fasen gjorde jag det. 5 min 56 sekunder är mindre än 6 minuter precis såsom fem myror är mindre än fyra elefanter. Nu var ju banan enligt Garmin bara 11,3 km och det är mer än troligt att Musse skulle springa ifrån mig med mer än 4 sekunder på ytterligare 700 meter terräng... men men. Jag är nöjd med loppet och jag hade kul. Visst fasen var det slitsamt och plågsamt men jag kan ärligt säga att jag njöt av upplevelsen ändå på något sätt. Så jävla häftigt att vara med och tampas i samma lopp som Sveriges hela samlade elit och att faktiskt kunna springa riktigt fort. För det kändes som att att det gick fort.

Under uppvärmningen stötte jag på Patrik Engström och Swyzak som jag aldrig träffat in real life förut utan bara via bloggvärden så det är lite som att hoppa in i en film ;-). Vi hann med att skaka tass och önska varandra lycka till.

När vi skulle till att rada upp oss nere på startlinjen så var det tydligen väldigt noga hur vi skulle stå. Här var det inte att ställa sig var man ville trots att det var så gott om plats att ingen behövde ställa sig i rad 2. Nr 1-10 i mitten och sedan patrasket på sidorna om dessa, fast patrasket skulle också stå i nummerordning ;-). Extra komiskt när man skall ut och springa 12 km!
Precis innan start gör man en "high five" med alla i laget och sedan radar man upp. I mitt fall innebär det förstås "high five" med rätt hyfsade löpare ;-) vilket känns nästan lite komiskt jag visste ju att någon plats i laget skulle det inte bli tal om här och jag känner mig i terräng-SM väldigt vilse jämfört med den klart mer bekanta miljön som tex lidingöloppet innebär för mig. På TSM känns det lite som att jag är med och gästar i någon annans värld.

Hursomhelst så var jag sådär lagom taggad men utan särskild nervositet. Löpning känns väldigt självklart för mig nuförtiden. Inte som orientering där det kan gå hur fan som helst. Jag gissade dagen innan att jag skulle springa på 41.20 baserat på VDOT teori och jag hamnade på 41.01.... det är sådan motor man har helst enkelt, varken mer eller mindre. Jag passade däremot på att njuta av tillställningen då från den stund då jag äntrade startplatsen och gjorde några stegringslopp mitt ibland gräddan av Sveriges löparelit. Hur coolt som helst. När loppet startade sprang jag iväg i kontrollerad fart. Ingen brådska i ett 12 km terränglopp, det går sannolikt för fort ändå tänkte jag och det var helt riktigt. Varvtiderna var: 6.33, 6.39, 6.49, 7.02, 7.05, 6.55.

Eftersom Medeldist agerade eminent fotograf under tävlingen så har tagit mig friheten att infoga dessa bilder i mitt inlägg. Stort tack Medeldist!

Jag visste på förhand att Swyzak skulle bli för tuff för mig men jag har förstått av hans beskrivningar av sina lopp att han brukar gå ut lugnt så jag blev inte orolig trots att vi var tillsammans i loppets första 3 kilometrar.



Efter 4-5 kilometer hade jag definitivt släppt Swyzak bortom räckhåll och tog istället rygg på en annan smurf nämligen laser som också han är en bloggare. Nästan lite komiskt onekligen ;-)



Bakom laser trivdes jag till en början bra men efter ett tag blev även han för svår och jag fick släppa även denna rygg och nu, jag tror det var efter 6-7 km började det bli riktigt jobbigt och jag fick slita ordentligt hela tiden. Man fick liksom aldrig vila på den där banan och det stod ju folk precis överallt och många av dem hejade dessutom..

De sista 2,5 varven var helt utan tryck i benen. Körde på i 7 minuter per varv vilket kändes ungefär som halvmarafart men jag kunde liksom inte få ut mer kraft ur benen eftersom jag bränt det krut jag hade. Avslutade hyfsat ändå på ren jävlaranamma och lyckades hålla mig undan från Niklas Sydow från Fredrikshof som jagade mig bakifrån.



41.01 i terräng-SM debuten och bara knappa 6 minuter efter Musse. Kanonnöjd och som vår coach sa till mig inför starten "Du skall ha roligt nu Robert, du är här och springer bland Sverigeeliten vem hade trott detta för två år sedan?".

Så nu var ett av vårens höjdpunkter avklarade och det gav bestående minnen som jag tar med mig vid lite slitsammare pass framöver. grymt motiverande helg.