Konstaterade 01.43 i natt att jag ännu inte somnat överhuvudtaget. Låg tillsammans med minstingen Noel ända fram tills dess då han fortfarande är förkyld och får lite falsk krupp då och då under nätterna. Denna natten hade han dock bara sådana symptom en gång med däremot var det någonting annat som besvärade honom och fick honom att ligga och sparka på mig och allmänt jävlas med Pappa för att han inte skulle få en blund på den korta natt som fanns att tillgå. Sånt är livet som småbarnsförälder men denna natt orkade jag inte riktigt. Jag kastade helt sonika in handduken 01.43 och bad min kära hustru om att rädda mig.
Trots att detta gick vägen och jag sov de sista knappa 4 timmarna som en kung. Detta tillsammans med kronprinsen då istället i vår säng men jag kan inte säga att det var med lätta steg som jag 06.10 påbörjade min running commute...
Shit vad segt det går.
Jag beundrar verkligen alla som kan springa fort på morgonpassen, för mig är det som att jag har 50% av steget och 50% av energin att tillgå.
Som tur var kunde jag ju iallafall känna mig duktig och effektiv då jag i sakta mak släpade min patetiskt trötta lekamen i 5.50 min/km mot Mölndal. Jag var nöjd med att jag via min tidiga uppgång och präktiga morgonlöp lyckades fixa logistiken så att Lena kunde ha bilen vilket hon behövde idag. Fast mot slutet av löpturen slog det ner som en blixt.....Kände i fickan, en nyckel...men jag har ju en nyckelknippa i andra fickan också....NEEEEJ
Hemma står bilen till Lenas förfogande och jag körde "running commute2 till jobbet men vad tjänade vi på det när jag lubbar runt med alla bilnycklar vi äger i fickan 35 km hemmifrån?
3 kommentarer:
Hehe jobbig känsla och inse det. Så du menar att du inte vände och började springa hemåt? =)
Riktigt jobbigt. Oj vad min sambo inte blivit glad.
Ni fattar ;-)
det va klantigt och jag var sur på mig själv men inte lika sur som när Noel snodde min plånbok på byrån hemma, plockade isär den i molekyler och la rester lite här och där i huset på obskyra platser... Jag lägger ALDRIG min plånka i Noelhöjd längre. När jag inte hittar min viktigaste pinaler DÅ blir jag sur. Men det är nog enda gången man har chansen att se mig pisst off faktiskt.
Skicka en kommentar